Sitter i min ensamhet och funderar lite som ni säkert förstått att jag gör idag.. Shit vad man saknar många människor i sitt liv. Eller man, nej jag saknar många människor i mitt liv. En del människor som fanns när jag växte upp finns inte längre, en del har jag tappat kontakten med, en del kära underbara vänner har kontakten runnit ut i sanden med, andra människor har satt sina spår och av märkliga anledningar så saknar jag dem... Kanske borde jag göra det, kanske borde jag inte? Ja inte vet jag. Det finns bara så många som saknas i mitt liv, som jag gärna haft där idag. Men ibland finns där inte så mycket man kan göra åt saken. Hur mycket man än vill.

Så deppigt allt blev nu. Det bör vara dags att rycka upp sig som jag brukar säga till folk när de blir FÖR sentimentala eller deppiga. Ingen orkar höra sånt gnäll en hel dag ändå. Så därför tänkte jag bjuda på en underbar låt från Veronica Maggio. Hoppas den går att spela upp för datorn här är för oldie för att ens spela upp dem idag.