När det inte riktigt vill sig..

Nu är det dags för ett sånt där gnälligt inlägg igen. Säg inte att jag inte varnat er. 
 
Eftersom jag var i Dubai i mellandagarna och under nyårsafton så har jag inte haft tid att summera året som gick. Ja precis, år 2014. Ni har väl inte redan glömt bort det va? 
 
Första halvan av 2014 var det otroligt intensivt i skolan. Vi höll på med vårt b-projekt och stötte på en hel del motgångar under arbetets gång. Absolut tuffast var det precis de sista två-tre veckorna då det kändes som att vi hade hur mycket fixande kvar som helst... Men, det slutade faktiskt med ett gott arbete och att vi blev godkända trots att det inte gick riktigt som det var tänkt. 
 
Man kan tänka att sommaren ska vara lugn efter en så hektiskt vår? Nja, inte riktigt. Jag jobbade så mycket jag kunde, alla behöver vi ju pengar. Sen skulle jag bli sambo (vilket jag tyckte och ännu tycker är alldeles underbart), vilket innebar att man skulle flytta grejer, slänga grejer, städa och ja, ni som flyttat vet.. Stressa lite och panika lite. Jag missade nästan alla de bästa sommarveckorna på grund av att jag skulle kasta grejer eller packa ner grejer. Förvisso var detta själv-valt och jag ångrar det absolut inte. Men det är tufft att flytta när man är ensam. Min underbara sambo erbjöd sig självklart att hjälpa till (och hjälpte till att flytta möbler och kartonger när jag var färdig med dem) men samtidigt så är det alla mina prylar och ingen annan kan ju veta vad som är viktigt respektive oviktigt. Självklart fanns det lite positivt med flytten också, ja förutom att bli sambo med min kärlek,så blev jag av med lägenheten en månad innan vilket innebar att jag sparade 6500kr den månaden. 
 
Sen kommer vi till hösten. Detta har nog faktiskt varit den mest stressade perioden i mitt liv på väldigt länge och på många olika sätt. Sedan skolan startade i september så har det verkligen varit fullt ös med kurser, inlämningsuppgifter, semanirer, tentor och uppsats. Värst av allt är att allt har varit kombinerat.. Ibland undrar man hur de tänker när de sätter ihop vissa kurser.. Hur som helst så kändes det hela lättare när vi enbart fokuserade på vår uppsats. Vi hade fått kläm på teori, metod och utfört vår datainsamling. Någonstans här i mitten av sammanställningen av resultatet och vår analys blir en av familjehundarna plötsligt sjuk.. Han går bara i cirklar och faller ihop. I nästan tre år hade han kämpat mot en bakterie han fick vid en operation av sitt knä.. Det som knäckte honom var troligtvis en propp. Vår lille Zeus. Vi hann knappt sörja vår lille kille innan nästa katastrof kom farande.. 
 
Jag och sambon hade begett oss till Gekås för att inhandla de sista julklapparna och införskaffa oss lite julgardiner och andra nödvändiga saker innan det blev total julkaos. Jag trodde att de skulle operera min pappa akut för bråck (som förvisso inte är att leka med) men får ett samtal av min mamma när jag och sambon står och diskuterar om vi ska köpa den där ljushållaren för att ha i badrummet. Med gråten i rösten så säger mamma att det här är inte bra... Din pappa har cancer. Där står jag mitt inne på Gekås och bara tjuter. Tårarna rinner och alla dessa tankar som bara far runt i huvudet på en. 
En eller två veckor efter beskedet kunde man i alla fall se att det inte hade spridit sig till lungorna. Men resterande delar av resultaten fick vi invänta tills efter jul och nyår. 
 
Självklart har det funnits ljusa stunder även för mig under år 2014. Jag har varit på två fantastiska semestrar i Dubai med sambon och hans underbara familj. Jag och mannen åkte iväg på en weekend till London och vi har ett nytt litet tillskott i vårt lilla Zoo. Det har varit många trevliga spelkvällar och härliga middagar med både vänner och familj. Sen hade jag faktiskt den bästa julaftonen på väldigt, väldigt länge 2014. Trots att Zeus gått bort och att pappa fått beskedet om cancern så tror jag att vi lyckades glömma bort det för en liten stund, just denna dag. 
 
Som ni kanske förstår så var inte 2014 ett av mina favorit år, även om det hände bra saker också så var det tyvärr övervägande inte så bra saker... 
 
Nu har det ju varit 2015 i två veckor, ganska så exakt faktiskt. Det började positivt på så sätt att man kunde säga att pappas cancer inte hade spridit sig. Det är den absolut bästa nyheten. Sen kommer han att få gå på cellgift innan det blir operation, men han ska gå redan nästa vecka så förhoppningsvis kommer det här gå både snabbt och enkelt! 
 
Sen finns där lite som hängt med från år 2014 tror jag som inte riktigt gått som jag vill.. Det vi trodde var så självklart i plugget var tydligen inte tillräckligt... Men som tur är så har vi inte gett upp, även om det var en frestande tanke precis där i början. Dock för att fortsätta med den gnällande tonen, så kunde saker och ting skötts på ett snyggare sätt än vad det faktiskt gjorde.. 
 
Trots den lilla motgången så har jag faktiskt väldigt goda förhoppningar för det här året. Ja jag vet.. Man säger det varje år, men det är skillnad den här gången för jag kan känna det i hela kroppen att detta kommer bli ett fantastiskt år! Nu under våren kommer jag praktisera vilket jag sett fram emot hur länge som helst nu, och det ska bli så roligt att få använda mina kunskaper! 
 
Hoppas ni stått ut med allt gnäll.. Vet at det varit mycket av den varan den senaste tiden. Men mitt sätt har alltid varit att skriva av mig. Det känns som att det är så mycket lättare att bara trycka på några tangenter än att tala. Märkligt det där, men sån är jag. Hoppas att ni har lika goda förhoppningar som jag gällande det nya året! Förhoppningsvis slipper ni mera gnäll på ett tag ;)