Just idag känner jag mig som en mycket, mycket liten människa. One of thoose blue days vi alla har lite då och då. Dessvärre får jag väl säga att jag tycker att jag har haft det på tok för mycket den senaste tiden och jag hade gärna sett ett slut på dem nu. Jag tycker inte det är särkillt trevligt att gå med ett tryck i bröstet eller att ibland ha svårt att andas för man har så mycket rädsla inombords. Visst, jag vet allt ordnar sig... Det säger dem alla, och ja på ett eller annat sätt gör det alltid det. Men att gå runt och bära på denna känslan fram till det "ordnar sig" kan ta kål på vem fan som helst. Som tur är har jag väl slagit bort känslan ganska ofta nuförtiden, men att jag gör det räddar mig tyvärr inte. Jag måste börja ta tag i saker och ting, och ja jag försöker verkligen jag lovar! Men svårt ibland... suck suck suck.

Jag undrar när mitt mirakel ska ske? Att verkligen alla stora jobbiga problem blir som bortblåsta! Gud vad skönt det hade varit, men jag vet. Ha tålamod, och jag försöker. Belive me, I really do! Men just nu är jag gnällig och jag måste få ut det på något sätt!

Men denna helgen ska jag skita i alla problem och ha jävligt roligt i Göteborg! Festa satan på reunion imorgon, sen lördag vettefan. Jag är väl inte direkt supersugen på att festa dagen efter igen, eller snarare ekonomin tillåter det inte. Så vi får väl se vad som händer på lördagen. Säkerligen något skoj i alla fall =)

Nej, back till att inte göra ett skit!

Puss å kram hela dan!