Gårdagen var katastrof fram till en halv elva då en killkompis ringde och sa att han faktiskt var sugen på en utgång. Trött som jag var och seg som Maria var, övervägde vi det mycket snabbt och kom fram till att vi skulle bege oss ut ändå. Idag är jag tacksam för det, det var en superrolig kväll! Jag lyckades nog för första gången att inte bli helt supen under bordet av min käre vän. Han lyckades lite halvt ska erkännas men ändå haha!

Trevlig umgänge kan verkligen rädda en helt förstörd dag, fan vad jag älskar mina vänner! Ni är bäst!

Tack vare en rolig kväll igår vaknade jag på ganska bra humör, inte bakis, inget illamående, ett visitkort i väskan till en fotograf, löfte om ett eventuellt annat jobb under tiden jag går min utbildning och tja.. som sagt en bra gårdag.  Senare kom den här lilla, lilla ångesten från helgen. Ibland gör man dumma saker på fyllan som man kan ångra en del, jag lyckades göra en när jag kom hem halv fyra på morgonen. Normaltsätt hade jag inte gjort det, men kanske fanns där ändå en anledning till varför jag gjorde det, jo för att jag skulle nå det stadiet när jag måste förstå att det är läge att släppa det gamla. Kan tänkas vara svårt i vissa situationer men idag nådde jag den gränsen att jag kände att det var dags, har ödet andra planer korsas vägar och saker dyker upp på nytt. Annars var det bara inte meningen, ett stopp på vägen i livet.

Så nu har jag lagt det bakom mig på ett snyggt sätt, jag ska försöka att tänka framåt nu. Kanske mellan varvet göra knasiga saker (nog för att jag faktiskt gör det ändå) och hoppas på att det blir rätt. Från och med nu ska jag våga leva livet mer än att sitta isolerad på samma fläck hela livet. Nej fy tusan för det! Men givetvis, dyker något bra upp här hemma är det absolut inte uteslutet att stanna ;)

Sleep tight för det ska jag göra!