Heregud säger jag bara, vilken hemsk dag det varit idag! Jag är helt mör i kroppen!

John och Danne har fått pappas gamla husvagn, som inte är särkillt stabil i sig själv. Draget är ganska upprostat, all inredning är uttagen så det mesta består av träramar och aluminium, och givetvis ganska slita och gamla däck. Vi var tveksamma för att den skulle orka med hela vägen till Vellinge, först och främst för draget, men även lite för däcken. Ett av däcken var spruckna, eller ja vi misstänker eventuellt att någon försökt skära sönder det.. Men det var ett litet hål som pös. John köpte med däckfix och sprutade in i däcket och ja vi trodde väl alla att den skulle klara den korta sträckan till Vellinge.

Pappa har ärvt en bil av sin morbror Stig som vi förvisso även fått låna ganska många år tidigare och där var aldrig några problem med det under den tiden. Men sen Stig dog har där varit en del problem, bland annat att batteriet inte laddar. Men det har aldrig varit några problem när man bara har bilen igång och eftersom vi inte hade någon varningstriangel att sätta på husvagnen tog jag den bilen och körde bakom med varningsljus på. Jag höll den liksom igång heeeela tiden!

Det gick ganska bra fram tills vi kom in på landsvägen mellan Höllviken och Vellinge. John tyckte det var dags och kolla punkadäcket och kanske eventuellt pumpa det så att det skulle klara de sista fyra kilometerna. Vi märkte då att det var ganska så sumpigt och kanske 40m efter det att vi börjat köra lutade hela husvagnen åt höger. Vi visste vi inte skulle kunna ta oss till Vellinge utan vi beslutade oss för att ställa den på en parkering tills imorgon.. Vi kör typ fem kilometer i timmen och när vi nästan är framme, vad händer? Jo givetvis dööör min bil! Jag har massa bilar bakom mig som undrar vafan jag håller på med! Ingen varningsblinkers iiiingenting fungerade! Jag kunde inte ens dra upp bilrutorna! John knuffar in min bil på parkeringen så vi kan ställa av husvagnen. Då hade vi missat just DEN delen där vi skulle ställa husvagnen... Så vi lät bilen stå där sålänge och körde tillbaka en bit ställde av husvagnen och åkte tillbaka till parkeringen där bilen stod.

Som tur var hade John startkablar i sin bil (han är ju kille och de flesta av dem ha ju faktiskt så smarta grejer i bilen), bilrn gick snabbt igång. Han sa till mig att hålla bilen igång och gasa även vid rödljus så att batteriet inte dog. Han skulle till Vellinge och fixa grejer medan jag bara ville hem och lämna bilen.

Jag hann inte ens över bron när motron började hacka igen och vad hände? Jooo självklart skulle bilfanen dö IGEN! Det var enfiligt och jag körde så långt in i kanten jag bara kunde, satte på varningsblinkers men klart som fan funkade inte dem håller.. Batteriet var ju stendött! Tar upp mobilen, ringer mamma och ber om att få prata med pappa. Glad som pappa var för att husvagnen var borta, hade givetvis fyllt bilen med skiten som stod i carporten och kört till tippen! Mammas enda tips var att han skulle komma över bron närsomhelst och att jag borde gå över och stå å vifta... Nej, alla bilar skulle köra överallt just då och jag kände väl inte riiiktigt för att bli påkörd.. Så jag ringde min underbara älskling som sa att han skulle hämta mig och att jag bara skulle ta det lugnt!

10 minuter senare dök pappa upp, nästan samtidigt som John dök upp. Jag blev hembogserad till pappa av John, och jag kan väl säga att bättre humör har jag väl varit på, och jag kommer ALDRIG sätta mig i den bilfanen igen! Den kan få bli där!

Suuuck, så nu är jag heeeeelt matt i kroppen och sitter och väntar på att John ska träna klart!

Tänkte ladda upp bilder på hela skiten imorgon, nu är jag alldeles för trött på det att jag inte orkar sitta och kolla på det!