Idag känner jag mig tom. Tom i hjärtat, tom i skallen och tom hela jag. Idag vet jag inte riktigt vad jag känner, eller vad jag vill känna. Jag känner mig oklar med allt som surrar runt i skallen och ingenting är längre självklart som det var förut. Jag antar att det är detta som kallas för livet, man kan aldrig räkna med något för du blir lika överraskad vad du än väljer att tro, känna eller vilja. Livet väljer att göra det svårt för dig, även ibland bland de absolut självklaraste sakerna. Jag börjar lära mig det nu. Men trots det väljer jag fortfarande att tro eller kanske hoppas i alla fall på att de där självklara sakerna faktiskt ska vara självklara.

Men som sagt, jag blir lika förvånad och överraskad varje gång. Dessutom känns det som om det jag ska/vill eller borde göra i livet är försinkat. Tänk om det aldrig blir av? Att min stora dröm aldrig någonsin kommer ske? Istället hamnar jag på ett tragiskt och självmodsbenäget ställe. suck. Ja, jag som tror på ödet får väl lite på att det inte blir så. Jag hoppas. Innerligt. Att min dröm slår in och att besvikelser och överraskningar ska sluta någon gång. I alla fall de dåliga.