Nja, jag är ju 22 så någon tonåring räknas jag inte som längre. Men tankarna idag skiljer sig nog inte så mycket från de tonårstankar jag hade i livet då. Även om det kändes som om mitt liv var lättare då. Givetvis fattade jag inte det då, då trodde man att alla bekymmer man hade då var de värsta i världen. Så dum man var. Man skulle bara veta vad man har att vänta sig. Livet är inte så lätt.

Dagen eller snarare kvällen har inte alls blivit som det var tänkt. Fan så tråkigt. Men livet ska visst inte vara lätt.

Föressten skrev jag världens flummigaste mail nyss. Till Lilleman, jag undrade vart han tagit vägen. Ska bli intressant och se om han svarar ens, jag är inte säker på att jag hade gjort det själv. Men hur som helst så är hans musik sjuk nostalgi från mina tonår och jag blir lite lite lite gladare av hans musik även om en del av låtarna är så sorgliga. Kanske dras man ändå ner med dem ibland.

Nu ska jag sluta vara emo.. kan det vara en rom och cola till kanske?