Från och med Du
En underbar låt som Oskar Linnros gjort, om ni inte hört den bör ni genast söka på den!
Ett tag sedan jag skrev nu, eller nej snarare några dagar sedan bara. Ibland är det fullrulle i mitt liv och då skriver jag inte, eller så är det många tankar som surrar runt i skallen på mig och då skriver jag inte heller... Hmm jaha men nä skriver jag då? Jo kanske när jag har sådär lagom mycket tankar i huvudet eller när något speciellt har hänt.
Helgen var absolut helt okej, fredagen fanns det mycket kärlek i luften. Det var även mitt första barpass sedan min utbrändhet i Maj. Givetvis jobbade jag på mitt favoritställe, och det gick hur bra som helst. Inga panikångest attacker eller ens någon ångest. Kanske lite trött, men kanske inte helt otippat eftersom jag ställt om dygnet rätt.
Lördagen var en riiiiktig slödag. Jag och John gjorde inte många knop, det vi väl faktiskt hann med var en sväng på mobilia. Därefter spenderades både dagen och kvällen framför tv:n utan att göra ett skit. Fö en gångs skull tyckte vi båda att det var uuuuunderbart!
Söndagen däremot bjöd på en tur till Höllviken, a walk ut till piren och tillbaka. Lite hemmagjorda baguetter och därefter lite BK-kaffe innan filmmyset på kvällen!
Så ja, nu är det vardag igen och i förra veckan var det fullt ös och då hann jag inte tänka så mycket men just idag hann verkligheten ifatt mig igen. Just nu har jag en hemsk klump i magen angående framtiden. Alla säger att det löser sig och innerst inne vet jag väl att det gör det. Jag antar det är min tur att inte ha medflyt för tillfället. Jag ahr klarat mig så bra hittentills... Men aj vad ont det gör och gud vad mycket tankar som finns i huvudet.
Jag hoppas på att inom kort kunna se tillbaka på det här och bara skratta åt det.. Kanske om ett halvår och om ett år hoppas jag på att kunna åtgälda alla de människor som stödjer mig och hjälper mig under denna tunga tid. Tack för ni finns, ni vet själv vem ni är. Ni är underbara <3! Om ett år hoppas jag också att mina drömmar börjar slå in, så snälla, snälla, snälla håll era tummar för mig. Jag behöver dem mer än någonsin nu!
Ett tag sedan jag skrev nu, eller nej snarare några dagar sedan bara. Ibland är det fullrulle i mitt liv och då skriver jag inte, eller så är det många tankar som surrar runt i skallen på mig och då skriver jag inte heller... Hmm jaha men nä skriver jag då? Jo kanske när jag har sådär lagom mycket tankar i huvudet eller när något speciellt har hänt.
Helgen var absolut helt okej, fredagen fanns det mycket kärlek i luften. Det var även mitt första barpass sedan min utbrändhet i Maj. Givetvis jobbade jag på mitt favoritställe, och det gick hur bra som helst. Inga panikångest attacker eller ens någon ångest. Kanske lite trött, men kanske inte helt otippat eftersom jag ställt om dygnet rätt.
Lördagen var en riiiiktig slödag. Jag och John gjorde inte många knop, det vi väl faktiskt hann med var en sväng på mobilia. Därefter spenderades både dagen och kvällen framför tv:n utan att göra ett skit. Fö en gångs skull tyckte vi båda att det var uuuuunderbart!
Söndagen däremot bjöd på en tur till Höllviken, a walk ut till piren och tillbaka. Lite hemmagjorda baguetter och därefter lite BK-kaffe innan filmmyset på kvällen!
Så ja, nu är det vardag igen och i förra veckan var det fullt ös och då hann jag inte tänka så mycket men just idag hann verkligheten ifatt mig igen. Just nu har jag en hemsk klump i magen angående framtiden. Alla säger att det löser sig och innerst inne vet jag väl att det gör det. Jag antar det är min tur att inte ha medflyt för tillfället. Jag ahr klarat mig så bra hittentills... Men aj vad ont det gör och gud vad mycket tankar som finns i huvudet.
Jag hoppas på att inom kort kunna se tillbaka på det här och bara skratta åt det.. Kanske om ett halvår och om ett år hoppas jag på att kunna åtgälda alla de människor som stödjer mig och hjälper mig under denna tunga tid. Tack för ni finns, ni vet själv vem ni är. Ni är underbara <3! Om ett år hoppas jag också att mina drömmar börjar slå in, så snälla, snälla, snälla håll era tummar för mig. Jag behöver dem mer än någonsin nu!
Kommentarer
Trackback
