-Nej, jag bantar inte
Jag vet inte hur många av er kära läsare som är vegetarianer, men om ni missat det så kan jag berätta för er att jag är det. Jag har varit det i princip sedan jag var bebis, mina föräldrar hade besvär med mig som bebis eftersom jag inte åt någonting. De kunde servera 5 olika rätter (alla kötträtter givetvis) och inte tusan åt jag något av det. Då kan man ju fråga sig hur jag kan ha blivit så stor som jag faktiskt är? Jo, eftersom jag inte åt annat än godis, chips och dylikt så blev det ju att jag fick det. Jag var ju tvungen att äta. Ja givetvis försökte de med kött och hotades med att jag fick bli sondmatad om jag inte åt... Den enda effekten de hoten fick var att jag blev ledsen..
När jag blev äldre så förstod mina föräldrar att jag inte tyckte om kött. Ja om man nu inte sa att det var en gammal höna som ville dö för att jag skulle äta den.. Ja kanske är mycket mentalt, jag vet inte. Så tillslut förstod de att de hade en dotter som var vegetarian.
Från den dagen gjorde mamma två maträtter hemma. En kötträtt till dem och en vegetarisk till mig. Ja som barn fanns där inte mycket vegetariskt att välja på som idag, men mamma hittade några vegetariska qournschnitzlar etc etc. Men att äta ute var i princip omöjligt då. Det enda alternativet var en grönsallad.. Så ja något äta ute blev det inte för mig på några år.. Men det gick ju bra ändå.
I gymnasiet eller precis innan kom den där stora bigboomen då alla skulle vara veganer eller vegetarianer, då blev det lättare. Jag hade även klasskamrater som var vegetarianer och livet blev enklare. Men ja, det är väl här det börjar..
Bara för att jag är vegetarian och inte äter kött, så får jag väldigt ofta frågan om jag bantar. Det händer lite då och då, och kommer inte den frågan upp på tapeten så brukar människor efter ett tag fråga ifall jag har ätstörningar. Eller nej, de brukar inte fråga det utan de brukar utgå ifrån det och gå och prata bakom min rygg. Som tonåring hade jag även klasskamraters föräldrar som sprang runt och sa det till sina döttrar som var lite större än mig rent storleksmässigt, ja alltså att jag hade anorexia, att jag var undernärd.
Visst, jag är kanske inte som de flesta andra. Jag var kanske annorlunda som barn som valde bort kött, men vet ni varför? Jo för jag tycker det smakar riktigt äckligt. Jag avskyr konsistansen av det, jag avskyr eftersmaken av kött och jag får kvälvningar än idag om jag får ens en liten liten uns av kött.ÖRK!
Just nu är jag bara så jävla trött på att folk ska ifrågasätta allt. Sluta utgå från att jag bantar för att jag inte äter kött. Sluta uttala dig om saker du inte har en aning om. Sluta döma ut mig innan du ens pratat med mig. Sist men inte minst sluta bry dig om vad som inte rör dig.
Så jag säger det en sista gång. -NEJ, jag bantar INTE!
Kommentarer
Postat av: Maria
Men alltså.. folk är dumma i huvudet på riktigt. :(
Trackback
