En konstatering
Igår när vi bokade tid på Zoi till mig så pratade vi med tjejen som äger det om hur det är att vara egen och starta något från scratch. Hon sa att man måste tro på sig själv men man får inte heller tro att man är någon rockstjärna som kan bättre själv. Något mitt emellan är bäst.
I mitt liv, eller ja mitt UDDA liv för det vågar jag nog påstå.. Så har jag träffat en hel del "rockstjärnor", ja inte bokstavligen..några kanske men i övrigt wannabe rockstjärnor. Jag kan inte låta bli att reta mig litegrann på människor som tror att alla avgudar dem, vill dö för dem eller att ja jag är bäst och skiter i dig, det ska vara på mina villkor. What's up med folk? I slutändan är det de själva som står där tomhänta. Varför ska man tro man är bättre än andra? Varför?
Jag ser absolut inget fel i självförtroende men det är skillnad på självförtroende och på att sätta sig över andra, att tro sig.
Jag ville nog bara säga att jag retar mig på det. Over and out!
Kommentarer
Postat av: Susanne
Haha!! Hur sjukt va inte detta!? Har legat hel veckan och funderat på att skriva ett liknande inlägg. :p
Men ellerhur? Det är så fruktansvärt irriterande med sådana människor. Men egentligen är de bara synd om dem. Men ja, det är ju tråkigt att vi "normala" ska behövs lyssna på dem ;)
Postat av: Alice
Haha amen, är det sant? Så märkligt, kanske något som många av oss tänker på och retar oss på ;)
Ja, det är dem det är synd om i det långa loppet, för de får stå där ensamma till slut. Medan vi andra förhoppningsvis slipper det ;)
Trackback
