När får jag lov att vara jag?
Ibland undrar jag när man faktiskt får lov att vara sig själv? Ni vet bara rakt av, utan frågor och utan rynkningar på näsan. Än så länge så tror jag inte jag lyckats få lov att bara vara mig själv, utan ifrågasättningar. Under år har jag fått höra att jag är konstig. Jaha? Jo visst, jag är kanske inte som du men är jag konstig för det? Jag resonerar annorlunda, har ett annat tankesätt och jag beter mig inte som du, men gör det mig till konstig då? Kanske är det du själv som är konstig?
Ja jag vet inte, jag tror ju förstås att alla människor är unika. Andra kanske dock sticker ut mer än andra på olika sätt. Men visst är väl ingen människa egentligen konstig? Ja om man inte är psykiskt sjuk och hör röster i skallen och så. Fast då är man ju inte konstig utan sjuk..
Men visst kan man väl älska varandra trots att man är olika, och utan att det betyder något eller är personligt för att man är olika. Man resonerar olika och känner olika för en del saker. Jag kan iaf älska. Om du/ni väljer att göra det när en person är annorlunda jämfört med dig låter jag er själva avgöra. Men man ska väl trots det kunna uppskatta varandras olikheter och försöka förstå varandra? Så gott det går iaf.
Kommentarer
Trackback
