Det här med åldersskillnad
Jag vet inte om det bara är jag som tänker såhär eller om jag bara fått det på skallen.. Tro det eller ej men ibland så bara låser skallen sig totalt på saker och ting. På gott och ont kanske men ja där finns inte mycket jag kan göra åt det.
Jag och min kollega Christin pratade igår på jobb om åldersskillnad. Vi pratade om syskon, förhållanden, vänner etc. Jag berättade att när jag var yngre så kunde jag absolut inte under några somhelst omständiheter umgås med dem som var ett-två år yngre. Ja jag vet att det är otroligt tramsigt men jag varj u trots allt några år yngre. Var de äldre gick det alldeles förträffligt såklart.. Men oftast var det ju killarna som var ett-två år äldre on oss tjejer. Man ahde ju sina gäng på den tiden.
När jag blev äldre och började gymnasiet fick mina killkompisar flickvänner och ofta var de ett eller två år yngre. Det kändes lite märkligt till en början, att umgås med dem men med tiden vande man sig och jag började väl helt enkelt förstå att åldern inte spelade så stor roll. Vi tänkte ungefär likadant.
När jag var nitton började jag arbeta som Black Jack croupier , jag var väl bland dem yngsta men det kom även in tjejer som var ett år yngre än mig såsmåning om. Klubbarna/pubarna jag arbetade, ja där fanns alla dess olika åldrar. Allt från arton till femtioåringar. Mina gäster som spelade var också allt mellan arton och tja säkert över sextiofem! Till en början kändes det märkligt. Väääldigt märkligt.. Ja alltså de som var så pass mycket äldre än mig. Men ju längre tid jag jobbade med det ju mindre blev åldersskillnaden. Jag märkte alltså inte av den speciellt mycket längre. Ja kanske att några var gifta och hade barn.. Men mer än så var det inte.
Nu är jag tjugotre år gammal. Jag har lagt lite av nattklubbslivet bakom mig, men inte riktigt helt. Tack vare det eller kanske tack vare min ålder(?), så bekymrar inte åldern mig ett skavtt idag. Tja vissa saker kan jag tycka vara märkliga (Då syftar jag mestadels på kanske tjugoåringar som är tillsammans med fyrtio-femtioåringar). Idag kan jag inte ritkigt förstå varför man hakar upp sig så mycket på en persons ålder? Jag kan ha lika roligt med en trrettiofemåring som med en tjugoåring. Vare sig de är killr eller tjejer. Jag har insett att åldern inte spelar någonsomhelst roll. Eller vad tycker du? Är jag helt fel på det hela?
Jag och min kollega Christin pratade igår på jobb om åldersskillnad. Vi pratade om syskon, förhållanden, vänner etc. Jag berättade att när jag var yngre så kunde jag absolut inte under några somhelst omständiheter umgås med dem som var ett-två år yngre. Ja jag vet att det är otroligt tramsigt men jag varj u trots allt några år yngre. Var de äldre gick det alldeles förträffligt såklart.. Men oftast var det ju killarna som var ett-två år äldre on oss tjejer. Man ahde ju sina gäng på den tiden.
När jag blev äldre och började gymnasiet fick mina killkompisar flickvänner och ofta var de ett eller två år yngre. Det kändes lite märkligt till en början, att umgås med dem men med tiden vande man sig och jag började väl helt enkelt förstå att åldern inte spelade så stor roll. Vi tänkte ungefär likadant.
När jag var nitton började jag arbeta som Black Jack croupier , jag var väl bland dem yngsta men det kom även in tjejer som var ett år yngre än mig såsmåning om. Klubbarna/pubarna jag arbetade, ja där fanns alla dess olika åldrar. Allt från arton till femtioåringar. Mina gäster som spelade var också allt mellan arton och tja säkert över sextiofem! Till en början kändes det märkligt. Väääldigt märkligt.. Ja alltså de som var så pass mycket äldre än mig. Men ju längre tid jag jobbade med det ju mindre blev åldersskillnaden. Jag märkte alltså inte av den speciellt mycket längre. Ja kanske att några var gifta och hade barn.. Men mer än så var det inte.
Nu är jag tjugotre år gammal. Jag har lagt lite av nattklubbslivet bakom mig, men inte riktigt helt. Tack vare det eller kanske tack vare min ålder(?), så bekymrar inte åldern mig ett skavtt idag. Tja vissa saker kan jag tycka vara märkliga (Då syftar jag mestadels på kanske tjugoåringar som är tillsammans med fyrtio-femtioåringar). Idag kan jag inte ritkigt förstå varför man hakar upp sig så mycket på en persons ålder? Jag kan ha lika roligt med en trrettiofemåring som med en tjugoåring. Vare sig de är killr eller tjejer. Jag har insett att åldern inte spelar någonsomhelst roll. Eller vad tycker du? Är jag helt fel på det hela?
Kommentarer
Postat av: maria
åh alice, jag hade också sån där åldersfixering när jag var yngre, speciellt på högstadiet. jag tror det är många som är så. men det gick över för mig med när jag började jobba efter gymnasiet. känner mig ganska löjlig nu när jag tänker tillbaka på det. hur en person är sitter ju knappast i åldern. haha :)
Postat av: Alice
Ja det kanske är en fas man har i livet som ska gå över så småningom. Ja för de flesta i alla fall, än idag träffar jag tjejer som absolut inte kan tänka sig att umgås med de som är yngre.. Fast det är mest synd om dem i det långa loppan. Tänk så många härliga personligheter de missar? Jag instämmer, personen har ingenting med åldern att göra! Inte det minsta!
Trackback
