Kola, jag och Pink kom hem för en liten stund sedan och man kan ju tydligt se hur glad Kola faktiskt är för att få komma hem till oss igen! Inte för att han inte trivs hos pappa och collisarna utan mer att vi båda har vant oss vid att det är vi två alltid!

Kola och jag fann varandra dagen då Kola flyttade hem till oss i November 2004. Han fick sova i mitt rum och jag valde att sova på en madrass på golvet med honom i några veckor så att han inte skulle känna sig så ensam. Han kissade på tidningarna vid dörren men även olycksvis på mitt täcke någon gång då och då.. Jag sov ju trots allt på golvet.

När han blev äldre började vi gå längre och längre turer och de dagar jag inte hade skola gick vi våra superlånga turer till stranden. Var det dåligt väder så tog vi bilen.. Ja när jag hade tagit mitt körkort, innan dess tog vi cykeln! Han fick sitta i cykelkorgen och glassa då!

Sen blev vi så stora att vi flyttade hemifrån. Givetvis följde Kola med där också.  För det är ju trots allt vi två! Sen är jag mina föräldrar evigt tacksamma att de är så underbara och alltid ställer upp de gånger jag har mycket jobb. Det känns skönt att kunna lämna honom i trygga händer för det vet jag att han är när jag lämnar honom hos er! Extra roligt tror jag han tycker det är med sina collibrosor!

Så jag tror nog att är vi bara tillsammans så är vi båda hemma och då är vi också gladast!