Tankar..
När jag var liten tyckte jag att folk behandlade varandra förhållandesvis rättvist och bra, man gläds med andra om det gick bra för dem och led med dem om det inte gick som det var tänkt. Jag är också uppfostrad på det viset, de människor man älskar och bryr sig om, familj/vänner spelar ingen roll, går det bra för dem så gläds man med dem och önskar dem allt gott. Går det dåligt för dem finns man där och lider med dem, och stöttar dem i deras motgångar. För det är väl så vi vill att andra människor ska göra mot oss, i alla fall de vi verkligen bryr oss om. Eller har jag fel?
Jag är glad att jag är uppfostrad på detta sätt, för i mina ögon är det just så man ska vara. Att avundas andra eller önska dem olycka ligger inte i min natur. Dock blir jag mörkrädd när människor nära omkring mig som jag VET har blivit uppfostrade ungefär som jag är avundsjuka på varandra. En del av dem vet jag önskar andra ont, och jag menar kom igen.. Vad tjänar du på det? Nej du kanske mår bra för en liten, liten stund för personen du inte önskar något gott mår dåligt. Men vad har du kvar efter leendet? Nej just det. Ingenting.
Att man alltid ska ha ut något av varje relation man har här i livet gör mig också så less på allt. Varför räcker det inte bara med att man har varandra eller ställer upp när det behövs, som person? Måste man alltid få UT något av det? Jag vet inte om det bara är jag som drar åt mig sånna här människor eller tja lyckats få dem runt mig, eller om jag kanske bara tänker på et lite extra? Jag vet inte, jag kanske har helt fel.. Jag hoppas att det bara är jag som har så fel...
Fint skrivet Alice . Du har så rätt så :) jag gillar ditt sätt att tänka .. jag brukar inte direkt följa bloggar, men din läser jag varenda dag . Hoppas du har det bra i Halmstad . Kram Nathalie W
Tror bara det är ganska så enkelt om man tänker efter! Man går tillbaka till sig själv....vad har jag gjort för att visa min uppskattning och glädjas för andra skull?!
Det man ger borde man få tillbaka!
Eller det är bara jag som tycker det borde vara så enkelt??
Nathalie: Tack så mycket tjejen, roligt att höra att du läser min blogg! Jag trivs super i Halmstad! Hoppas allt är bra med dig också! Kram!
Anonym: Du har så rätt så, det man ger får man tillbaka :) Så är det ju helt klart, kunde nog inte sagt det bättre själv, när man faktiskt tänker efter!
Dock ger man ibland mer än vad man får tillbaka och står där med lång näsa.. Haha.. jaja, så kan det ju vara, man lär sig ju alltid något. Har man ingenting en person kan dra nytta av är man inte längre värd något. Det visar sig gång på gång, på gång..
