Män som inte tar ett nej för nej.
En tanke som nyss slog mig. Jag vet inte om det här gäller båda könen egentligen och eftersom jag är heterosexuell så är jag absolut fel person att svara på den frågan ( ni som vet får gärna berätta). Hursomhelst. Det senaste året, eller ja egentligen livet från och till sedan den tiden man började bli intresserad av pojkar i tonåren, men främst det senaste året då jag faktiskt lagt lite mer tankeverksamhet på det hela, så har jag märkt hur otroligt bra många män/pojkar är på att iaf FÖRSÖKA krångla sig förbi ett nej.
Med nej så menar jag ofta att man kanske ibland säger nej rakt ut för att man inte är intresserad, ibland träffar man någon man tycker om man man är inte tillsammans med personen för man vill se vart det leder och ibland är man faktiskt upptagen och har pojkvän. Jag vet inte hur många gånger jag sagt någon av de här fraserna jag nämnde ovan och trots det har killen försökt i alla fall.
Säger man bara nej rakt ut har jag fått en del försök med att: ja du vet inte vad du missar, vi kan ju bara ta en fika som vänner, vi kan se en film och ja säkerligen en hel del andra saker sagda men de har jag troligtvis förträngt..
Om man berättar för en kille att man träffar någon så brukar man få till svars att då är man ju faktiskt inte tillsammans och då gör man precis som man vill för man har ju inga skyldigheter. En oskyldig fika i stan kan väl inte skada?
I de fall man säger att man har pojkvän så har jag fått höra (detta är ju inte det vanligaste självklart, de flesta accepterar att man är upptagen då) att det gör inget, de är inte svartsjuka och han behöver ju inte få reda på något.
Jag uppskattar givetvis alltid när någon visar intresse, för det är ju en jättefin komplimang oavsett vem det är. Man blir smickrad. Men när man sagt nej (eller om man träffar någon eller är upptagen) så förstår jag inte riktigt säkert varför man envisas? Är det jakten som är det roliga, och i de fall där man sagt att det inte spelar någon roll om man har pojkvän eller träffar någon, vad säger det om dem som person? Visst att säga och göra är absolut två olika saker och ja man får ju självklart ta allt med en nypa salt. Men tänk om det var dig jag träffade, hade du då velat att jag skulle träffa andra samtidigt? Eller hade du velat vara den pojkvänen som blev förd bakom ljuset medan flickvännen träffade andra utan din vetskap? För mig tyder det på omognad.
Alla är olika och som jag sa så ska man ju självklart inte ta allt så allvarligt, det kan vara mycket skämt bakom det hela det förstår jag också. Men kom igen, om det nu skulle vara så att jag blir singel eller slutar träffa personen jag träffar, tror ni då inte att man tjänar bättre på att faktiskt acceptera ett nej och inte tjata sig fram? Tjatar du tappar jag intresse för att jag tycker du är jobbig och blir jag singel blir du absolut inget val gentemot killen som accepterade ett nej då, så är det för mig i alla fall. Jag vet inte hur andra tjejer tänker, men bara en tanke.
Sen som jag sa så vet jag inte om vi tjejer är likadana? Jag kan bara utgå från mig själv och jag är inte så (vad jag vet själv iaf). Killar/tjejer vad säger ni? Beter sig tjejer likadant eller är det något det manliga könet sysslar med (inte alla, jag ahr träffat många vettiga killar också som inte beter sig så I promise och ja vettiga som betett sig så också men det har blivit på ett vänskapligt plan senare i så fall :P)?
Kommentarer
Postat av: Danny
Vissa nej kan la kanske vara ett nej för att tjejen vill spela svår och killen ger sig inte för han tror sig fått signaler att tjejen vill ändå? Inte för att detta reflekterar mig själv men skulle kunna tänka mig att det kan vara så! Jag har märkt att tjejer beter sig likadant :p men det e ju i regel mindre vettiga människor med dom värderingarna angående att bry sig om den andre har partner eller inte=)
Svar:
Alice ♥
Trackback
