Prestationsångest

Efter en smärre panik efter förra inlägget var jag tvungen att lugna ner mig lite och ta mig en promenad. Prata med mina föräldrar och fundera. Jag skulle göra lära mig att ta livet med en klackspark , uppenbarligen gick inte det så bra. Jag har panikat i två timmar eftersom jag kom på att mitt sätt att plugga (vilket förvisso gör att saker och ting går in) tar på tok för långtid. Jag ska nu försöka återgå till min fantastiska studieteknik i gymnasiet, läsa, läsa och stryka under. Går det åt helvete så gör det det. Då gör man om, eller hur? Å ja jag intalar nog mig själv det här mest..

Jag MÅSTE lära mig att ta livet med en klackspark, jag måste lära mig att ta livet med en klackspark, jag måste lära mig att ta livet med en klackspark, jag måste lära mig att ta livet med en klackspark!

Det här ska jag intala mig varje dag, så kommer allting bli lättare. Prestationsångest är ett helvete, och att man dessutom är RÄDD för att misslyckas gör inte saken bättre. Mysslyckas jag brukar det resultera i att jag hellre struntar i det, visst är det tramsigt? Men ja sån är jag, men vissa saker måste man ändra med sig själv och det är nog dags nu.

Ska unna mig någon timme till utan att plugga så jag lugnar mig ordentligt. Så saker kanske går in och jag inte stressar upp mig. Nästa nyårslöfte får bli att låta bli att stressa upp mig. Jag kommer dö tidigt annars!

Dags för lite Lidl baguettes!

Jag är exakt likadan, misslyckas jag är jag nästan som en struts, kör hellre ner huvudet i sanden och gömmer mig typ. Fast det är anske inte strutsar som gör då?! Hur som helst, så ta det bara lugnt, allting ordnar sig! Kram till dig, ha en trevlig helg!