2 timmar senare...
Ja shit vilken långrunda det blev i dygnsura skor. Men nu är jag äntligen hemma igen med lite mat i magen. SItter och väntar på att kaffet ska bli klart.
Jag gillar inte såhär gråa och trista dagar. De får mig att tänka för mycket och bli deprimerad. Fast mitt i all ångest och elände så kom jag på att jag är rätt så bra i alla fall. Jag är påväg i rätt riktning, jämfört med för bara en månad sedan då jag inte visste någonting om framtiden. Jag hade heller inget jobb här uppe och inga speciella planer/drömmar för framtiden. Det har jag nu, och dessutom känns det som om de faktiskt inte är sådär superlångt bort! Det känns så jävla bra, nu ska jag sluta gnälla och bröla för mig själv (och er eventuellt:P), jag är på rätt väg!
Dessutom känns detta som en period i mitt liv då verkligen ALLT kan hända, det finns inga hinder just nu. Jag tror att mycket kommer ändras och hända det kommande året, fantastiska saker! Eller alltså, jag tror inte det jag VET.
Puss på er!
Kommentarer
Trackback
