Jag tror att ärlighet varar längst och i de här två fallen kan det bära eller brista, vare sig det är för mig eller för någon annan. När jag berättar att jag tycker sådär extra om en viss person så kan det vara besvarat eller så är det, det inte. Är det besvarat så är man lycklig annars har man en liten period där man är olycklig men man får också chansen att lägga ner och börja om igen. Med det här menar jag inte att man ska leta, leta, leta för det tror jag inte på. Men man kan öppna upp dörrar som tidigare varit stängda :).

 

Är man inte intresserad av någon på DET sättet, är det också egentligen mest "schysst" att säga som det är istället för att låta människor irra omkring i ovishet eller ha massor av hopp som det ändå aldrig blir någonting av. Istället kan de gå vidare och kanske träffar de sitt livs kärlek direkt efter? 

 

Det är aldrig kul att nobba eller bli nobbad av någon och även om det tar emot så tror jag att man i slutändan ändå mår bäst av att faktiskt veta. Ja och sedan kanske man ska träffas mer än en gång innan man säger något sådant :P Men jag antar att det är självklart..Eller?