Konsten att vara dum i huvudet
Tänk er vilket erkännande jag ska göra nu, jag ska alltså erkänna att jag är dum i huvdet. Ja jag tänker inte säga att jag är dum i huvudet när det gäller allt, men ibland kan jag vara riktigt osmidig och inte tänka mig för alls. Det här resulterar i att jag ställer till det för mig själv eller missar en del bra chanser i livet, vilket jag tror eventuellt hänt nu.. Men jag är inte helt säker och delvis yrar jag nog efter koffeinchocken sedan natten och cirka fyra timmars sömn med något märkligt pipande från garderoben som vägrar ge med sig. Ja ni förstår själv att jag blir ännu mer dum i huvudet än tidigare (om det nu är möjligt förstås, men jag tror det!).
Jag blir dum i huvudet av att skriva uppsatser eller arbeten för jag försöker allt jag kan men ändå får jag i princip aldrig riktigt rätt på det. Normaltsätt brukar det gå hyfsat bra men den här gången är jag inte riktigt säker, tycker synd om den stackars saten som ska gå igenom min rappakalja och jag tycker synd om min lärare som ska läsa den, fast å andra sidan får läraren skylla sig själv som ger mig en sån här uppgift. Å ja jag tjatar. Men jag får för det är min blogg. PUNKT.
Jag har massor av saker som snurrar runt i skallen. Jag vet inte om jag är trög och missförstår saker eller vill tolka saker på ett sätt. Jag har andra saker att ta tag i som är skitjobbiga som jag mer än gärna skjuter upp, men jag kan inte ta tag i det om jag inte vet en annan sak säkert först. Ja jag vet det här är krångligt.. Men mitt liv är inte riktigt som det brukar.
Jag sover mindre än en uppsliten skosula (inte för jag vet om de sover men ändå). Egentligen vill jag köpa mig ett rejält sömnpiller och ligga däckad i typ tre dagar, men jag är livrädd för sömntabletter och dylikt så jag sover hellre dåligt(idioti) för att slippa obehagliga bieffekter.
Ibland (läs alltid) tar jag på mig saker jag egentligen inte vill och försöker lösa allt på ett så bra sätt som möjligt. Normaltsätt slutar det här i att jag stressar sönder mig och har ångest. Ofta är det inte mig det gäller här men av någon anledning tar jag gärna mig an andras känslor som jag inte kan påverka. Bra Alice, bra!
Mest av allt är man nog dum i huvudet när man talar om sig själv i tredje person. Japp, jag gör det ibland (se ovan) och ja det är inget jag är stolt över men det bara blir så ibland. Kommer av sig själv liksom.
Så ja, det var väl det för den här gången. Så om jag inte är ritkgit med för tillfället så är det helt enkelt för jag är lite extra dum i huvudet just nu. Mycket som rör sig i skallen och mycket som ska fixas. Jag hoppas att en del saker kommer lösa sig på ett riktigt bra sätt, men då det inte enbart gäller mig så är det inte helt lätt att veta. Nu ska jag sluta gnälla och pausa innan jag går igenom min underbara/fantastiska uppsats igen.. SEN är det sluttjatat om den tills den kommer tillbaka och troligtvis inte går igen.
PUSS!
Kommentarer
Trackback
