Dramaqueens, get out of my way!
Facebook innebär en hel del irritationer. Mycket trevligt och glatt men också mycket bittert och patetiskt. Frågan brukar kvarstå varför man egentligen har kvar sin facebook. Jag har inget bra svar på det. Kanske för att det är ett bra tidsfördriv eller för att få snoka runt på alla gamla bekanta och vänner man har. Vad vet jag?
Dock har jag upptäckt hur otroligt mycket dramaqueens det finns där. Dolda budskap som är riktade till vissa personer. En del känner sig träffade av vad personer skriver och andra gör det inte, och andra skiter helt enkelt i det för att manm tycker det är så otroligt patetiskt. Att föra en "seriös" argumentation via facebook är löjligt. Att försöka peka ut människor via en facebookstatus är löjligt och för att inte tala om på dagisnivå.
Och nej. Jag har minsann inte varit bättre själv. Som yngre, eller de gånger då man haft en dålig dag så har kanske jag gjort detsamma. Jag kan även i dagsläget skriva om jag är bitter eller att jag har en sjuk otur. Men jag tror inte (och hoppas verkligen inte) att jag under de senaste åren bråkat på en facebookstatus eller ens försökt peka ut någon indirekt.
Jag tycker det är löjligt och jag tycker att människor som beter sig så borde växa upp.
En annan tanke som slog mig är att vi kanske blir omogna av olika communites? Som exempelvis då Facebook eller Twitter. Alla minns vi väl bråken mellan Josefine Crafoord och Kissie? "Vuxna" människor som beter sig som om de är 10 år gamla. Orka säger jag bara.
Nej, alla ni dramaqueens därute på Fejjan och alla andra ställen borde skaffa er en egen community där ni kan gnälla och peka ut personer. Så kan ni bespara oss andra besväret att ens lägga ner några sekunder av vårt liv på att läsa era meningslösa uppdateringar.
Over and out.
Kommentarer
Trackback
