Små guldklimpar
Det var ett tag sedan jag skrev nu. Ibland har jag velat skriva, men inte riktigt haft orken till det. Många tankar har farit runt i huvudet på mig och för att orka med allt så har jag lagt min energi och fokus på att landa i nuet och förstå vad det är som händer just nu.
Först och främst så vill jag säga tack till alla underbara människor som finns i mitt liv, och som stöttar både mig och min familj. Ni är alldeles underbara och det värmer i hjärtat att få känna er kärlek och veta att ni finns där för mig. Tusen, tusen tack för att jag är så lyckligt lottad som har så fina människor runt omkring mig. Detta är inte lätt och det kommer det aldrig bli heller, men ni gör min vardag lite, lite ljusare och det uppskattar jag något enormt.
Ett extra stort tack vill jag ge till min älskade, underbara sambon och hans fantastiska familj. Jag kan inte med ord ens beskriva hur mycket ni betyder för mig <3. Tack för ni finns här för mig och för att ni stöttar min pappa!
Eftersom det gått några veckor och en del av er har gett mig stort hopp så har det faktiskt den här veckan känts lite bättre. Jag har kunnat sova något sånär trots att det varit både skola, jobb och tankar. Jag var så utmattad i kroppen i fredags att jag sov i elva timmar i sträck.. Så nog har jag missat några timmars sömn de tidigare veckorna. Det blev mycket på samma gång för mig. För oss, i vår familj.Men nu när vi alla landat lite i det här så tänker vi positivt och positivt å återigen positivt.
Snart är det julafton och för första gången i mitt liv så är det jag som får äran att hålla i den. All julmat är inhandlad och de sista paketerna blev fixade igår.. Eller, inte riktigt. Jag har faktiskt en liten, liten sak kvar. Men eftersom jag vet att mina föräldrar läser min blogg lite då och då så får jag avvakta med att berätta vad det är så att överraskningen inte blir förstörd! Julen för mig har alltid varit speciell och eftersom jag vet vad som väntar på onsdag så längtar jag faktiskt litegrann. Det kommer bli den bästa julaftonen på många år, det känner jag i hela kroppen!
Nu ska jag faktiskt stänga ner datorn och dricka min kopp te framför tv:n. Önskar er alla en trevlig kväll så hörs vi i veckan.
Kommentarer
Trackback
