Nu är det ju så att jag inte har varit singel sådär jättelänge och av någon anledning så har jag märkt att de som har störst problem med att jag är singel är inte jag själv.. Utan alla andra. Okej kanske inte ALLA andra men en hel del vänner. För bara för att man är singel så måste man ju vara intresserad av att träffa deras singel killkompisar.. eller hur? Nej säger jag, så funkar det inte för mig och jag har absolut inga problem med att vara singel. Däremot så undrar jag varför alla andra har så mycket bekymmer med det? Är det verkligen så himla hemskt att jag INTE vill skapa konto på tinder, badoo eller match.com? Eller tycker ni synd om mig för att jag är ensam?
Det tycks ju ha hänt en del sedan jag var singel sist.. De flesta jag känner som är singlar har diverse appar och medlemskap på dejtingsidor och det är väl inget fel i det om man nu vill ha det. Jag dömer ingen och så länge man hittar ett sätt som funkar för en så gläds jag mer er! Men snälla, söta, rara.. låt mig vara stenålders och tro på att man faktiskt kan träffa någon på stenålderssättet. Ni vet i gemensamma sällskap, ute på krogen eller när man är ute på ett fik kanske? Jag gillar spänningen och jag gillar att faktiskt kunna känna av en annan människas vibrationer och energier i verkliga livet snarare än framför datorskärmen. Men sen kan man givetvis hålla kontakten via FB, whatsup eller vanliga hederliga sms/samtal om man nu vill.
Oavsett om det gäller vänskapsrelationer eller kärleksrelationer så har jag sedan barnsben alltid känt av andra människors vibrationer och energier. Så därför så känner jag att det enda riktiga sättet för mig att skapa en ny relation med en människa är genom att träffa personen på riktigt. För det är först då jag får en möjlighet att känna om vi är på samma frekvensnivå och om våra energier matchar varandra. Jag vet att det låter flummigt, men det är såhär jag tänker och känner och det kan ingen ändra på (det här är ett ämne jag kan prata om i timmar så om någon tänker något annat så bring it on ;P ). Jag har försökt gå emot mina principer många gånger, men varje gång jag har gjort det så har det faktiskt inte slutat så bra. Så kanske är det som man säger, man blir visare med åldern och just därför kommer jag fortsätta att vara en gammal grottmänniska.
Jag uppskattar allas omtanke, men jag är faktiskt en stor flicka och jag kan själv även om ni kanske inte vill tro det. Men som jag sa, jag har ingen stress att hitta någon ny. Jag tror att en ny person kommer att dyka upp i mitt liv när det är dags, det kan vara om en vecka, om två månader eller om två år.. Who know's, men jag klarar mig faktiskt själv och jag har lovat mig själv att inte göra någonting som jag inte är bekväm med så det kommer jag inte att göra heller. Livet är på tok för kort för att glädja andra när det i slutändan ändå kommer att handla om din egen harmoni och lycka.
Så nu när ni vet så behöver ni inte oroa er för mig, jag klarar mig alldeles utmärkt och blindedates undanbedes :)!
Ha nu en underbar dag kära läsare! Jag är inte bitter, jag lovar men en del saker måste bara bli sagda.
//Grottkvinnan
