De där små tassarna
Jag var precis ute på sista rundan med hundarna och tänkte sätta mig ner och skriva ett inlägg innan jag blir på tok för trött.. Och av gammal vana så hörde jag min fina lilla Kolas små tassar efter mig, det kändes så bekant och tryggt fram tills jag kom på att han inte längre finns hos mig. För vart jag än gick i huset så tog det inte många sekunder förrän han lyfte på sig och kom trippande efter mig. Han följde mig vart jag än gick. Jag kan inte bestämma mig för om jag tycker att mornarna är värst eller om det är kvällarna.. Ibland är båda lika jobbiga och jag vet inte om man någonsin kan vänja sig vid att någon med så mycket energi saknas. Jag antar att tiden får utvisa det.
I sorgens tider så visar det sig verkligen vilka underbara människor man har omkring sig och vem som verkligen är ens vänner. Jag är så tacksam till alla er som hör av sig till mig för att se hur jag mår och om ni kan göra något. Ni är alla guld värda <3 och jag uppskattar ert stöd. Jag visste inte att jag hade så många fina människor som förstår hur det känns att förlora sin bästa vän.
De sista timmarna som jag sitter uppe innan det är dags för sängen ska jag faktiskt kolla runt lite på nätet efter idéer till min sleeve jag ska göra i vår (hade jag tänkt). Äntligen vet jag vad jag ska göra som kommer att spegla mig och min själ. Vad det är kommer jag inte att avslöja nu, men det kommer bli något alldeles unikt.
Ha en trevlig söndagskväll, så kanske vi hörs imorgon!
Kommentarer
Trackback
