Lördag
Sådär då har jag satt mig vid datorn för att fortsätta skriva på min organisationsanalys som ska in i slutet av nästa vecka. Ingen aning om hur långt jag kommer idag, men jag hoppas såklart att det blir tillräckligt långt för att kunna fokusera på en annan uppgift imorgon.
Inatt så sov jag hur gott som helst. Keddy sov för en gångs skull i sängen hela natten, annars brukar han bli varm och hoppa ner. Lady sov på Jockes sida, hon pendlar mellan min och sambons sida. Så det var en mysig ocg god natts sömn jag fick.Vaknade hyfsat utvilad lite över åtta, och för en liten stund sedan åt jag en rejäl frukost med müsli och banan. Får hoppas att energiförrådet är ordentligt påladdat i några timmar.
Jag känner att jag är lite irriterad idag. Det finns en sak som retar mig litegrann.. Samtidigt blir jag så trött på mig själv eftersom det egentligen inte är någonting att reta sig över, bättre att bara strunta i. Men jag antar att man får ha sådana dagar också ibland. När människor beter sig dumt eller väldigt konstigt så tror jag att det går tillbaka på dem själva så småning om, så man behöver inte gå och lägga onödig energi på att reta upp sig. Det löser sig själv, alltid.
Nu när jag fått sagt det så ska jag ge mig in i litteraturvärlden, önskar er alla en fantastisk lördag och en mysig helg!
Fina Kola <3
Helg
Då var det helg igen, och jag misstänker att de flesta av er kommer att ha en lugn och skön helg. Själv så kommer helgen spenderas med att plugga men givetvis kommer det finnas lite tid för god mat och lite soffhäng. Känns som att det är mycket nu de här sista månaderna som är kvar som högskolestudent på högskolan här i Halmstad. Nästan lite väl mycket. Men på grund av omständigheterna så blev det lite mer än vad hade tänkt mig från början... Samtidigt så kan ju inte livet alltid vara enkelt, alla stöter vi på motgångar ibland.
Praktiken går jättebra Det var lite segt där ett tag innan jag fick tag i en sista person, men jag lyckades få tag i honom den här veckan så nu känns det som att mitt arbete kan flyta på lite bättre. Men jag har nog ännu inte vant mig vid att stiga upp halvsju varje morgon och sedan vara på jobbet till halvfem för att sedan bege mig hemåt, ibland för att hämta upp mina älskade hundar på vägen men ibland också för att bege mig hemåt direkt. Men det är ju förhoppningsvis såhär det kommer se ut nu när skolan snart är slut.
Jag har kollat på lite jobb och sökt ett och annat, samtidigt sitter jag och spanar på om jag ska fortsätta plugga ett tag till och i så fall vad det är jag ska plugga. Med hjälp av kollegorna på praktiken så har jag kommit fram till mycket vettigt och även fått en del andra förslag som jag inte tidigare tänkt på. Men vi får se. Jobb kommer jag fortsätta att söka men jag kommer även söka till högskolor. Det kan vara bra om där finns möjlighet till valfrihet.
Idag var det pluggdag, jag har nämligen minst en sådan i veckan eftersom vi under praktiken ska lämna in fem uppgifter. Det var skönt att kunna sova lite längre, och det var välbehövt eftersom jag känner att det kan finnas en antydan till förkylning i kroppen. Pluggandet har väl gått helt okej, men imorgon får jag försöka lägga på ett tempo så jag kan påbörja en annan uppgift på söndag...Men bortsett från det, så skulle jag komma fram till att mitt i allt pluggandet så fick jag en sådan där påminnelse igen. Ni vet om hur livet verkligen är, och att jag egentligen lever i en liten bubbla mellan varven. Som person så är jag väldigt, väldigt förstående när det gäller andra människor. Om mina vänner, familj eller nära kollegor etc lider av någonting så kan jag verkligen känna mig in i deras situation, även om man inte alltid kan förstå. Därför blir jag ibland så förvånad över att andra människor inte har samma förmåga. Det behöver inte handla om att människorna är elaka på något sätt, men ibland läggs saker fram på ett sådant sätt att man inser att de nog har svårt att sätta sig in i en annan människas situation. Ibland önskar jag att andra människor var mer som jag, medan jag i andra fall önskade att jag var mer som andra. Att vara som de som inte tänker sig in så mycket i andra människors situationer hade nog varit rätt skönt för mig som har en tendens att göra det för ofta. För mig har det alltid varit viktigast att tänka på andra före sig själv.. Vilket egentligen är helt fel. Samtidigt så är jag otroligt glad att jag kan sätta mig in i andra människors situationer och liv, för även om det stundtals kan vara tungt att känna så mycket så kan jag förhoppningsvis någon gång då och då faktiskt få någon annan människa att må bättre. Å då har jag faktiskt lyckats med något bra!
Ja nu blev det ett sådär långt inlägg igen.. Men jag bara kände att jag behövde skriva av mig litegrann. Det är inte alltid så lätt att vara jag, men jag är ändå glad att jag är som jag är. Ni får stå ut med allt flummande, för just nu är min hjärna ett litet blurrande.. Med det mesta faktiskt, även om jag har mina ljusa stunder. Önskar er en trevlig helg!
En söndag i tankar
Hej!
Nu var det ju ett tag sedan igen. Det har varit relativt intensiva veckor sedan terminen startade på nytt. Tyvärr envisas det ännu med att inte bli riktigt så som jag önskat. Men samtidigt har jag faktiskt inte gett upp än, det sägs ju att trägen vinner och så ska det bli även i detta fallet!
I övrigt så går praktiken bra. Det känns som att det är ganska mycket att göra, samtidigt som det ibland tar lite stopp. Dessutom har jag fått vara med på lite möten och sånt där spännande som jag inte hade fått vara med om annars! Jag har eget skrivbord med egen dator och telefon, så jag kan känna mig lite viktig i alla fall ;).
Pappa har fått sin första behandling för cirka två veckor sedan. Han verkade ta det ganska så bra faktiskt och min förhoppning är att det ska fortsätta kännas bra för honom. Jag har dock hört att man kan må lite sämre för varje gång, men om vi har riktig tur så behöver han inte mer än de fyra behandlingarna man gör innan operationen. Nu håller vi tummar och tår för att cellgiftet ska bita på tumören så han slipper vänta längre på att bli av med den.
Ja och trots tråkigheterna så har jag faktiskt en god känsla inombords. Jag har inte så mycket ångest som jag haft förut och även om mycket känns tråkigt så säger mig magkänslan att det kommer ordna sig! Jag har bestämt mig för att detta året ska bli riktigt jävla bra och trots att det börjat med lite små motgångar så tror jag att det bara är lite skit som hänger i sedan 2014. 2015 kommer bli ett fantastiskt givande år på alla plan, jag bara vet det. Sen tror jag att mycket handlar om att man bara ska bestämma sig för det också och det är precis vad jag har gjort nu.
Trevlig söndag på er, så hörs vi!
