Nära döden upplevelser
Som jag kanske berättade lite snabbt tidigare (ja när jag kom till Halmstad), så fick jag ju vattenplaning fyra gånger varav den sista jag fick var ruskigt läskig. Den höll liksom i sig och en långtradare på höger sida och en som körde upp rakt bakom den andra. Med andra ord hade det troligtvis gått riktigt illa om jag hade ryckt till i ratten lite för häftigt eller bara haft otur och fått sladd av någon annan orsak.
Det kändes som om hela bilen låg på en isbana och det kändes som om den låg sådär i flera minuter. Det kanske bara handlade om sekunder men fan vad rädd jag blev. Jag blev ju rädd de andra tre gångerna också såklart, men de varade inte så länge och jag hade helt klart lättare att räta bilen de gångerna. Men sista gången var ångest. Dock var det enda jag tänkte på de fyra små liven jag hade i bilen. Kola, Keddy, Pink och Molle (ja min ökenråtta). Jag ville inte de skulle dö på ett sådant fruktansvärt sätt..
Nu gick det tack och lov bra och frågan är om jag inte hade änglavakt den där sista gången. Bör dock påpeka att jag inte köra särskillt fort heller.. Så kära ni kör försiktigt för det är läskigt och KAN gå riktigt illa om man får ordentlig sladd. Om ni kan undvika att köra när det regnar så gör det! Life's first!
In the end it doesn't even matter
Dagen har varit mysig med fika och fantastiska vänner. Men ja, nu sitter jag här på kvällskvisten och om jag ska vara helt ärlig vet jag inte riktigt hur jag mår? Idag har det varit tungt, och jag har funderat.. mycket. Huvudet blir liksom tyngre och tyngre hela tiden pga alla tankar som surrar runt. Mycket tvivel och förundringar därinne.
Jag mår faktiskt rätt dåligt om jag ska vara riktigt ärlig. Jag försöker slå bort det, och visst funkar det ett tag. Men när det är dags för kväll och snart dags för sängen då kommer alla känslorna fram. Det är skit. Mycket ska kännas.
Att inse att faktiskt allt i mitt liv skitit sig nu är en jävligt bitter klarsynhet. Visst, det kanske är bra att jag är medveten om det.. Men ska det inte vända? Jag vet helt ärligt varken ut eller in nu. Jag gråter, fast jag gråter inåt. Tårarna får inte rinna längre.
Jag vill sticka iväg till London några dagar, har alltid gillat den staden. När man har otur i kärlek sägs det ju man ska ha tur i spel, så jag får väl testa lyckan imorgon? Dock har jag otur i allt just nu så det kanske inte räknas då..
//Bitterfi**an
Vad hände med 2011?
Minns ni att jag i slutet av förra året/början på detta sa att jag hade på känn att år 2011 skulle vara ett superår? Det har tydligen visat sig att så var inte fallet.. När jag äntligen trodde saker och ting vänt så blev allting plötsligt värre.. Jag vet inte varför? Jag som tror lite på karma kan ju undra vad tusan jag gjort? Men jag vet också att livet har sina turer och att det egentligen inte finns så mycket att göra åt saken. Det kanske är bättre att allting kommer detta året så jag får ett lugnt 2012? Man kan ju hoppas i alla fall.
För att vara bitter så har faktiskt i princip allt skitit sig rejält detta året. Allt som går å skita sig med har gjort det. Slutligen, men ja jag tänker inte säga att det inte kan bli värre för ödet fuckar en och visar alltid att det visst kan bli värre. Så jag låter det bara va. Dock hoppas jag att allt inte är förgäves och att det i slutändan visar sig något ljus i tunneln..eller?
Bittert jag vet, men jag är nog lite manodepressiv eller nej det är jag väl inte men väldigt väldigt konstig för stunden. Inget känns riktigt verkligt och nu står jag här igen och har inte en jävla aning vad fan jag ska göra.. Inte med någonting längre. Det suger. Jag vill vinna pengar på lotto, gärna imorgon eller i veckan så kan jag ordna upp en del saker. Utåtsätt iaf, invändet kanske tar längre tid. Men det får det lov att göra.
Peace out vänner (och ovänner, jag kan ge er det idag).
How do u do
Youtube är fantastiska med alla härliga musikvideor och ja all musik överhuvudtaget. Allt finns där. I like it.
Jag har haft en mysig dag med Cassie och Michaela idag. Tankarna har kommit på lite andra saker för ett tag, det behövdes kan ni tro. Även om det bara är för några timmar!
Sitter hemma hos pappa igen och jag tror jag stannar här för kvällen. Orkar inte ta mig en tur till Malmö igen så jag håller mig nog härnere. Förutom allt annat som surrar i skallen just nu så blev jag ledsen ochg irriterad förut. Människor kommer från ingenstans och säger att ja det är väl inte så farligt eller ja men det löser sig. Okej.. För det första vet INGEN mer än jag hur det känns för mig och hur farligt det är för mig. Ni kan tyvärr inte känna de känslor jag känner och därför har ni inte heller någonsomhelst rätt att uttala er, håll käften stängd i så fall. Å ja det löser sig säkert på något sätt, det gör allting. Men som jag och tjejerna snackade om igår så är det inte det jag vill höra.. inte alls. Hjälp mig lösa det eller få mig iaf på andra tankar? Om du nu ska bry dig eller säga något alls det vill säga. Man får lov att ignorera också om det kan vara så eller bara jaha.. sen prata om annat. Ja jag kan tycka det iaf.
Irritation nr två idag är när människor som inte hört av sig på två år helt plötsligt får för sig att höra av sig. Inte för att kolla hur läget är med DIG utan, jaha men du, pratar du med den personen nu? Ehh jaha.. ursäkta men varför skriver du till mig om en annan person? Skriv till personen själv i så fall eller ge fan i det helt. Jag är ingen jävla kontaktförmedling på något sätt alls och tänker inte vara det heller. Bryr du inte dig hur jag mår eller vad jag gör behöver du inte heller bry dig om vem jag talar med, umgås med eller är vän med. Jag kanske är bitchig men jag skiter faktiskt i vilket. Så gör man bara inte, inte i min värld i alla fall.
Avslutningsvis ber jag ingen ta ut någon aggression på mig för tillfället, ja om jag nu mot förmodan inte skulle göra något för som det ser ut nu vet jag inte hur gensvaret kommer bli. Mitt huvud är helt fuckat och det sista jag behöver är gnäll... Jag är inte våldsam men reaktioner och ord kan också såra, tänk på det.
Kärlek till de människor som verkligen bryr sig om hur jag mår <3, jag är fantastisk glad över att ha er i mitt liv. Jag vet vem som verkligen finns där när jag behöver er och som är måna om mig. Ni ska veta att jag kommer göra detsamma för er, för ni är bäst!
Livsångest...
Ah jag vet inte vad som hände men idag fick jag en sådandär livspanik igen ni vet. Ellerj an i kanske inte vet, men jag ahr en tendens att få det mellan varven, inte helt oförståeligt eftersom allt ofta går åt skogen för mig. Vad det sen kan bero på kan amn spekulera i, men det största anledningen är nog att jag är impulsiv och vill att saker och ting ska gå snabbt. Å det gör det ju, men det brukar tendera att skita sig påvägen också..
Well, så jag har suttit och kollat utbildning efter utbildning, men helt ärligt så hittar jag fanimej ingenting som intresserar mig? Ja jag tänkte ju läsa engelska, men har nu när jag gått igenom kursen insett att jag bara egentligen har nytta av 15 poäng av de där 30.. Å jag vet inte ens om jag kommer in.. men vafan. Vad är min nödlösning isåfall?
Jag avundas alla som vet vad de vill bli. Jag gör faktiskt det för jag är 23 år gammal och har inte en susning om vad fan det ska bli av mig. Ena studen vill jag bli det och i nästa vill jag bli raka motsatsen. Är det fel på mig? Ibland undrar jag, eller har jag för lätt att ge upp när saker inte passar mig? Jag vet inte, kanske är jag konstruerad så. Tråkigt, men svårt att ändra på när man varit såhär hela livet..?
Jag drömmer om den där gyllene chansen att vinna en massa pengar, alltså sådär överdrivet mycket att du i princip aldrig behöver oroa dig någonsin igen. Oddsen är få, jag vet. Men vilken befrielse det hade varit att slippa tänka ekonomiskt. Det är ju ekonomin som ger mig p a n i k ! Hade jag vunnit pengar hade jag absolut sett till att göra något vettigt av dem! Jag hade nog startat ett företag för något jag verkligen älskar! Ja.. det är bara att släppa det, jag äger inga miljoner och kommer kanske aldrig göra det heller.Eller jo, det ska jag nog göra. Om jag ger mig fan på det nu så kanske jag fixa det på något sätt, vet dock inte hur än..
Okej nu har jag panikat av mig lite, men jag har en STOR klump i bröstet ändå. Crap.. Nu ska jag läsa line feminism böcker inför grupparbetet i nästa vecka. Hörs sen!
Well, så jag har suttit och kollat utbildning efter utbildning, men helt ärligt så hittar jag fanimej ingenting som intresserar mig? Ja jag tänkte ju läsa engelska, men har nu när jag gått igenom kursen insett att jag bara egentligen har nytta av 15 poäng av de där 30.. Å jag vet inte ens om jag kommer in.. men vafan. Vad är min nödlösning isåfall?
Jag avundas alla som vet vad de vill bli. Jag gör faktiskt det för jag är 23 år gammal och har inte en susning om vad fan det ska bli av mig. Ena studen vill jag bli det och i nästa vill jag bli raka motsatsen. Är det fel på mig? Ibland undrar jag, eller har jag för lätt att ge upp när saker inte passar mig? Jag vet inte, kanske är jag konstruerad så. Tråkigt, men svårt att ändra på när man varit såhär hela livet..?
Jag drömmer om den där gyllene chansen att vinna en massa pengar, alltså sådär överdrivet mycket att du i princip aldrig behöver oroa dig någonsin igen. Oddsen är få, jag vet. Men vilken befrielse det hade varit att slippa tänka ekonomiskt. Det är ju ekonomin som ger mig p a n i k ! Hade jag vunnit pengar hade jag absolut sett till att göra något vettigt av dem! Jag hade nog startat ett företag för något jag verkligen älskar! Ja.. det är bara att släppa det, jag äger inga miljoner och kommer kanske aldrig göra det heller.Eller jo, det ska jag nog göra. Om jag ger mig fan på det nu så kanske jag fixa det på något sätt, vet dock inte hur än..
Okej nu har jag panikat av mig lite, men jag har en STOR klump i bröstet ändå. Crap.. Nu ska jag läsa line feminism böcker inför grupparbetet i nästa vecka. Hörs sen!
Dreamer
Det är på kvällar/nätter jag faktiskt mår som absolut bäst. När jag får sitta i min ensamhet, kika runt lite på nätet och lyssna på underbar musik. Speciellt bra är det med gammal musik, ni vet sån musik man lyssnade på för kanske tio år sen eller ännu längre tillbaka? Jag vet att jag sagt det förr men jag kan inte annat än att bara drömma mig bort till min egen värld där allt är fantastiskt och inte ett bekymmer i världen har man och näst av allt... Jag är så otroligt lycklig i mina drömmar att jag inte vart jag ska ta vägen. I mina drömmar är allt perfekt ingen bitterhet, ingen avundsjuka och elaka människor som vill mig illa. Alla bara är glada och skrattar med mig.
Jag är född till drömmare. Det är väl på gott och ont,när jag drömmer mig bort så kan jag fly mitt trista och gråa liv. Ja inte för att jag har något dåligt liv eller på något sätt ska klaga egentligen. Absolut inte. Men vardagen blir lätt så trist, det händer för lite. Jag vill leva ett fartfyllt och händelserikt liv! Jag vet bara inte hur tusan det ska gå till... Drömmarna finns ju där och kanske blir det, det närmsta jag kommer att leva så. Men jag tror fortfarande att livet kan förändras över en natt, och det kommer jag nog tro tills den dag jag lämnar för gott. Det kommer dröja länge.
Sov gott mina kära läsare, imorgon är en ny dag med nya äventyr! Om inget annat så är det ytterligare en dag för fantastiska drömmar!
Jag är född till drömmare. Det är väl på gott och ont,när jag drömmer mig bort så kan jag fly mitt trista och gråa liv. Ja inte för att jag har något dåligt liv eller på något sätt ska klaga egentligen. Absolut inte. Men vardagen blir lätt så trist, det händer för lite. Jag vill leva ett fartfyllt och händelserikt liv! Jag vet bara inte hur tusan det ska gå till... Drömmarna finns ju där och kanske blir det, det närmsta jag kommer att leva så. Men jag tror fortfarande att livet kan förändras över en natt, och det kommer jag nog tro tills den dag jag lämnar för gott. Det kommer dröja länge.
Sov gott mina kära läsare, imorgon är en ny dag med nya äventyr! Om inget annat så är det ytterligare en dag för fantastiska drömmar!
Bloggerskor som skär sig i armarna?
Jag satt och käste Kissies blogg idag, som jag gör i princip varje dag... Jag kan bara inte låta bli så är det bara, och jag börjar gilla det mer och mer. Som en drog kanske?:P
Hur som helst så läste jag hennes ute-lista där hon berättade om ett vanligt fenomen på bloggarna idag. Idag skär sig unga tjejer (kanske killar också?) i handleder, de bränner sig själv med cigaretter och därefter tar det bilder på sina sår/ärr ja allt vad det nu är och lägger upp på sin blogg! Jag vet inte alls vilken ålder tjejerna är i men gud förbjude att de NÅGONSIN kommer fram och får trogna läsare. Kan ni tänka er vad det kan göra med små sköra och unga tjejer som ser upp till dem? Jag blir nästan mörkrädd!
Jag vet inte vad mer jag ska säga, jag är chockad! Tack och lov har jag själv lyckats undvika sånna här bloggar för jag vet helt ärligt inte hur jag skulle ha reagerat? Hur hade ni reagerat? Helt plötsligt dyker det upp en blödande handled?
Världen tycks bli sjukare och sjukare för varje dag som går. Jag hoppas den vänder snart för jag vill inte att mina blivande barn ska växa upp i ett sjukt samhälle där det är fullt normalt att skära sig i handleder eller självmordsförsök är normalt i vardagen. Jag är rädd...
Kom till Kissies inlägg genom att klicka på bilden.
Hur som helst så läste jag hennes ute-lista där hon berättade om ett vanligt fenomen på bloggarna idag. Idag skär sig unga tjejer (kanske killar också?) i handleder, de bränner sig själv med cigaretter och därefter tar det bilder på sina sår/ärr ja allt vad det nu är och lägger upp på sin blogg! Jag vet inte alls vilken ålder tjejerna är i men gud förbjude att de NÅGONSIN kommer fram och får trogna läsare. Kan ni tänka er vad det kan göra med små sköra och unga tjejer som ser upp till dem? Jag blir nästan mörkrädd!
Jag vet inte vad mer jag ska säga, jag är chockad! Tack och lov har jag själv lyckats undvika sånna här bloggar för jag vet helt ärligt inte hur jag skulle ha reagerat? Hur hade ni reagerat? Helt plötsligt dyker det upp en blödande handled?
Världen tycks bli sjukare och sjukare för varje dag som går. Jag hoppas den vänder snart för jag vill inte att mina blivande barn ska växa upp i ett sjukt samhälle där det är fullt normalt att skära sig i handleder eller självmordsförsök är normalt i vardagen. Jag är rädd...
Kom till Kissies inlägg genom att klicka på bilden.
My destiney
Då har en avocado med keso och en varma koppen slunkit ner också.. Hemskt vad jag äter nuförtiden? Fast än så länge så är det ju ganska så nyttigt så jag antar att jag inte har något att klaga på, dessutom rör jag mig hyfsat mycket ;P
Som vanligt sitter jag och kvällsfilosoferar som jag valt att kalla det. Ni som brukar hälsap å vet att jag tror på ödet. Om ödet sedan är gud eller något helt annat låter jag vara osagt för det vet jag inte ens själv, ja om det nu finns något. Om det nu inte bara är så att jag bara fått för mig det. Så kan det ju förstås också vara.
Mycket som händer i mitt liv har visat sig att förr eller senare vara till det positiva. Ja även i de mörkaste stunderna jag haft har bevisat sig gång på gång att det faktiskt blir till det bättre. Man kanske inte riktigt kan tro på det i den stunden, men om man bara litar på ödet så leder det en rätt. Men visst kan det vara frustrerande, att inte veta vad som komma ska? Välkommen till mitt liv, så har jag nog faktiskt levt mina senaste år. Visst ahr jag panik mellan avrven men det ordnar sig alltid.
Just nu är jag sådär extra spänd på vad ödet har för planer. Uppenbarligen så var det inte rätt utbildning för mig, alltså It-forensik.. Genus är väl intressant, men jag tror knappast det är något jag vill arbeta inom..eller? Annars tror jag det finns någon annan bra anledning till att jag hamnade här.. För jag fick det faktiskt jävligt bra, inte för att vara sådär skrytsam men (ja jag vet..jag är det ändå..förlåt) jag fick en riktigt fin lägenhet i ett underbart område med fantastiska människor! Djuren stormtrivs här och även om jag känner mig ensam mellan varven har jag alla där hemma jag kan telefonterra nästan hela tiden. Så nej, jag tror att detta blir bra! När jag vet varför jag hamnade här så ska jag berätta för er!
Over and out!
Jag vet faktiskt inte varför jag valde denna bilden.. Men jag är ju lite weirdo ibland så den kanske kan vara passande iaf.. ;P
Som vanligt sitter jag och kvällsfilosoferar som jag valt att kalla det. Ni som brukar hälsap å vet att jag tror på ödet. Om ödet sedan är gud eller något helt annat låter jag vara osagt för det vet jag inte ens själv, ja om det nu finns något. Om det nu inte bara är så att jag bara fått för mig det. Så kan det ju förstås också vara.
Mycket som händer i mitt liv har visat sig att förr eller senare vara till det positiva. Ja även i de mörkaste stunderna jag haft har bevisat sig gång på gång att det faktiskt blir till det bättre. Man kanske inte riktigt kan tro på det i den stunden, men om man bara litar på ödet så leder det en rätt. Men visst kan det vara frustrerande, att inte veta vad som komma ska? Välkommen till mitt liv, så har jag nog faktiskt levt mina senaste år. Visst ahr jag panik mellan avrven men det ordnar sig alltid.
Just nu är jag sådär extra spänd på vad ödet har för planer. Uppenbarligen så var det inte rätt utbildning för mig, alltså It-forensik.. Genus är väl intressant, men jag tror knappast det är något jag vill arbeta inom..eller? Annars tror jag det finns någon annan bra anledning till att jag hamnade här.. För jag fick det faktiskt jävligt bra, inte för att vara sådär skrytsam men (ja jag vet..jag är det ändå..förlåt) jag fick en riktigt fin lägenhet i ett underbart område med fantastiska människor! Djuren stormtrivs här och även om jag känner mig ensam mellan varven har jag alla där hemma jag kan telefonterra nästan hela tiden. Så nej, jag tror att detta blir bra! När jag vet varför jag hamnade här så ska jag berätta för er!
Over and out!
Jag vet faktiskt inte varför jag valde denna bilden.. Men jag är ju lite weirdo ibland så den kanske kan vara passande iaf.. ;P
Sova, jag har ju drömt hela kvällen?
Som den dag(detta kanske räknas som kväll..?)drömmare jag faktiskt är och tja, förutom den tiden jag la på genusen idag så har jag (igen!) lyckats dagdrömma mig bort hela kvällen med fantastisk musik. Som så många gånger förr.. Ni som följt mig ett tag vet ju att jag berättat pm detta tidigare. Jag kan lyssna på musik i flera timmar, ja nästan en hel dag och leva i min egen värld i min tankar, drömmar och ALLT klaffar och allt är PERFEKT.
Givetvis är jag änsålänge i alla fall fullt medveten om att det bara är drömmar och fantasier om hur jag vill att mitt liv ska vara och hur allt på magiska sätt bara ska lösa sig som i ett fingerknäpp. Jag vet att det inte är så enkelt i verkligheten.. Men OM man faktiskt ger sig tusan på att få en del av sina drömmar uppfyllda så tror jag faktiskt att de ska slå in! Hur dumt det än må låta så tror jag att det är så. Ju mer positivt man tänker desto mer positiv energi drar man åt sig och vips så kan det som verkar vara så omöjligt slå in! Det har faktiskt hänt mig förr.. som sagt jag vet precis hur det låter men så är det faktiskt. Slump?! Tja, jo det kanske det varit men jag väljer att tro på tankens positiva inverkan.
Jag som är lite märklig i mångas ögon (ja jag har förstått det nu på senare år att jag är just märklig) kanske bara tror på detta för att jag VILL att det ska vara så. Men å andra sidan tror jag inte att någon människa i världen kan må bra av att gå och tänka negativa tankar om vare sig sig själv eller sina framtida drömmar. Alla är vi människor och alla drömmer vi. Stora eller små drömmar, de spelar ingen roll alls.. Huvudsaken är att vi vågar tro på att det(o)möjliga faktiskt kan inträffa! Ja även om de så ska ske med hjälp av mirakel (som är ett helt annat ämne att diskutera).
Jag vet att jag inte är den mest positiva människan i hela världen. Minns ni mitt tjat och gnällande om boende i Halmstad? Ja jag gör i alla fall för jag var nästan gråtfärdig där ett tag.. Hur löjligt som helst men jag är lite av en planerare samtidigt som jag är inpulsiv.. Ja svårt att förklara det dära.. Jag började faktiskt tänka positivt och även om jag kanske hade lite tur på min sida så löste det sig! Det tog inte många dagar från det att jag slutade oroa mig till att det löste sig.
Som sagt, det kanske inte bara beror på tänkandet men mycket. Som jag sa tänker du positivt drar du till dig det positiva, tänker du negativt drar du till dig det negativa och även en del otur.. Så fina människor, TÄNK POSITIVT!
Nu ska jag sova och jag ska sluta spamma er.. Ovanligt mycket inlägg idag jag vet.. Ibland har jag mer att säga (eller inte säga) än andra. Sov gott, jag ska bara lyssna på Ljudet av ett annat hjärta med Gyllene tider EN gång till!
Givetvis är jag änsålänge i alla fall fullt medveten om att det bara är drömmar och fantasier om hur jag vill att mitt liv ska vara och hur allt på magiska sätt bara ska lösa sig som i ett fingerknäpp. Jag vet att det inte är så enkelt i verkligheten.. Men OM man faktiskt ger sig tusan på att få en del av sina drömmar uppfyllda så tror jag faktiskt att de ska slå in! Hur dumt det än må låta så tror jag att det är så. Ju mer positivt man tänker desto mer positiv energi drar man åt sig och vips så kan det som verkar vara så omöjligt slå in! Det har faktiskt hänt mig förr.. som sagt jag vet precis hur det låter men så är det faktiskt. Slump?! Tja, jo det kanske det varit men jag väljer att tro på tankens positiva inverkan.
Jag som är lite märklig i mångas ögon (ja jag har förstått det nu på senare år att jag är just märklig) kanske bara tror på detta för att jag VILL att det ska vara så. Men å andra sidan tror jag inte att någon människa i världen kan må bra av att gå och tänka negativa tankar om vare sig sig själv eller sina framtida drömmar. Alla är vi människor och alla drömmer vi. Stora eller små drömmar, de spelar ingen roll alls.. Huvudsaken är att vi vågar tro på att det(o)möjliga faktiskt kan inträffa! Ja även om de så ska ske med hjälp av mirakel (som är ett helt annat ämne att diskutera).
Jag vet att jag inte är den mest positiva människan i hela världen. Minns ni mitt tjat och gnällande om boende i Halmstad? Ja jag gör i alla fall för jag var nästan gråtfärdig där ett tag.. Hur löjligt som helst men jag är lite av en planerare samtidigt som jag är inpulsiv.. Ja svårt att förklara det dära.. Jag började faktiskt tänka positivt och även om jag kanske hade lite tur på min sida så löste det sig! Det tog inte många dagar från det att jag slutade oroa mig till att det löste sig.
Som sagt, det kanske inte bara beror på tänkandet men mycket. Som jag sa tänker du positivt drar du till dig det positiva, tänker du negativt drar du till dig det negativa och även en del otur.. Så fina människor, TÄNK POSITIVT!
Nu ska jag sova och jag ska sluta spamma er.. Ovanligt mycket inlägg idag jag vet.. Ibland har jag mer att säga (eller inte säga) än andra. Sov gott, jag ska bara lyssna på Ljudet av ett annat hjärta med Gyllene tider EN gång till!
Tankar..
Jag tänker visst en hel del på kvällstid numera. Det beror väl kanske mest på att jag är ensam och inte har något speciellt socialt liv här i Halmstad än.. När jag stod och borstade tänderna nyss så kom jag att tänka på den svenska avundsjukan. De kanske, ja tre senaste åren så har jag märkt av den så mycket! Till och med hos folk man aldrig hade förväntat sig det! Om det beror på att jag har öppnat ögonen nu som äldre vet jag inte eller om folk bara blivit värre?
När jag var liten tyckte jag att folk behandlade varandra förhållandesvis rättvist och bra, man gläds med andra om det gick bra för dem och led med dem om det inte gick som det var tänkt. Jag är också uppfostrad på det viset, de människor man älskar och bryr sig om, familj/vänner spelar ingen roll, går det bra för dem så gläds man med dem och önskar dem allt gott. Går det dåligt för dem finns man där och lider med dem, och stöttar dem i deras motgångar. För det är väl så vi vill att andra människor ska göra mot oss, i alla fall de vi verkligen bryr oss om. Eller har jag fel?
Jag är glad att jag är uppfostrad på detta sätt, för i mina ögon är det just så man ska vara. Att avundas andra eller önska dem olycka ligger inte i min natur. Dock blir jag mörkrädd när människor nära omkring mig som jag VET har blivit uppfostrade ungefär som jag är avundsjuka på varandra. En del av dem vet jag önskar andra ont, och jag menar kom igen.. Vad tjänar du på det? Nej du kanske mår bra för en liten, liten stund för personen du inte önskar något gott mår dåligt. Men vad har du kvar efter leendet? Nej just det. Ingenting.
Att man alltid ska ha ut något av varje relation man har här i livet gör mig också så less på allt. Varför räcker det inte bara med att man har varandra eller ställer upp när det behövs, som person? Måste man alltid få UT något av det? Jag vet inte om det bara är jag som drar åt mig sånna här människor eller tja lyckats få dem runt mig, eller om jag kanske bara tänker på et lite extra? Jag vet inte, jag kanske har helt fel.. Jag hoppas att det bara är jag som har så fel...
När jag var liten tyckte jag att folk behandlade varandra förhållandesvis rättvist och bra, man gläds med andra om det gick bra för dem och led med dem om det inte gick som det var tänkt. Jag är också uppfostrad på det viset, de människor man älskar och bryr sig om, familj/vänner spelar ingen roll, går det bra för dem så gläds man med dem och önskar dem allt gott. Går det dåligt för dem finns man där och lider med dem, och stöttar dem i deras motgångar. För det är väl så vi vill att andra människor ska göra mot oss, i alla fall de vi verkligen bryr oss om. Eller har jag fel?
Jag är glad att jag är uppfostrad på detta sätt, för i mina ögon är det just så man ska vara. Att avundas andra eller önska dem olycka ligger inte i min natur. Dock blir jag mörkrädd när människor nära omkring mig som jag VET har blivit uppfostrade ungefär som jag är avundsjuka på varandra. En del av dem vet jag önskar andra ont, och jag menar kom igen.. Vad tjänar du på det? Nej du kanske mår bra för en liten, liten stund för personen du inte önskar något gott mår dåligt. Men vad har du kvar efter leendet? Nej just det. Ingenting.
Att man alltid ska ha ut något av varje relation man har här i livet gör mig också så less på allt. Varför räcker det inte bara med att man har varandra eller ställer upp när det behövs, som person? Måste man alltid få UT något av det? Jag vet inte om det bara är jag som drar åt mig sånna här människor eller tja lyckats få dem runt mig, eller om jag kanske bara tänker på et lite extra? Jag vet inte, jag kanske har helt fel.. Jag hoppas att det bara är jag som har så fel...
Alice filosofi
Nej jag vet att jag inte har lagt mig än, fast jag är tröttare än tröttast men just idag arbetar mitt lilla huvud extra mycket. Ni vet de där filosofiska infallen jag kan få ibland? Jag tror det är en sån där flummdag/kväll idag...
Jag tänker så mycket på ödet. Ja ni vet att saker och ting är förutbestämt och att vi egentligen inte kan påverka det sådär jättemycket. Ja jag tror inte det i alla fall, kanske eventuellt litegrann men en del saker ska man bara vara med om och en del saker ska bara hända. På gott och på ont. Livets erfarenheter kommer på det viset, dock tror jag vi känner av motgångarna som mest, jag gör det i alla fall. Inte tusan minns jag väl alla de gånger då saker och ting har gått bra för mig? Eller ja, jo en del gör jag men när allt går emot mig, vilket det gör ofta nuförtiden så minns jag ofta inte alla de bra stunder jag haft. Alla gånger jag haft ett fantastiskt "glid" som min mamma gärna uttrycker det.
Istället kan jag stänga in mig i mig själv för en liten stund och tycka så otroligt synd om mig själv, när det går dåligt eller inte riktigt vill sig som jag vill. Som sagt, det har varit mycket negativt på senare tid och lite tycks det hålla i sig. Men mellan de här glädjedödande attackerna som kommer när jag tänker för mycket så försöker jag tänka positivt. På riktigt! Nu tänker jag att saker och ting faktiskt haft en bra mening tidigare. Alla de gånger då motgångarna visar sig så har det faktiskt slutat bra! Ja än så länge i alla fall! Så det gör det säkert denna gången också!
Jag vet att det är mina nära och kära som får ta de stunder då jag tycker allt är skit och gråter och tycker extremt synd om mig själv. Förlåt.. Men ni ska veta att jag tycker ni är fantastiska och att jag faktiskt lyssnar på er, även om det inte märks eller om jag är lite envis lite då och då. Jag gör faktiskt det!
Hmm.. ja jag vet inte men det känns som om jag tappade tråden lite där.. Men jag tror jag fick sagt det jag ville ha sagt, eller så blev det bara en massa rappakalja..som vanligt! Men nu ska jag faktiskt sova på riktigt för jag kan knappt hålla ögonen öppna. Sov gott!
Jag tänker så mycket på ödet. Ja ni vet att saker och ting är förutbestämt och att vi egentligen inte kan påverka det sådär jättemycket. Ja jag tror inte det i alla fall, kanske eventuellt litegrann men en del saker ska man bara vara med om och en del saker ska bara hända. På gott och på ont. Livets erfarenheter kommer på det viset, dock tror jag vi känner av motgångarna som mest, jag gör det i alla fall. Inte tusan minns jag väl alla de gånger då saker och ting har gått bra för mig? Eller ja, jo en del gör jag men när allt går emot mig, vilket det gör ofta nuförtiden så minns jag ofta inte alla de bra stunder jag haft. Alla gånger jag haft ett fantastiskt "glid" som min mamma gärna uttrycker det.
Istället kan jag stänga in mig i mig själv för en liten stund och tycka så otroligt synd om mig själv, när det går dåligt eller inte riktigt vill sig som jag vill. Som sagt, det har varit mycket negativt på senare tid och lite tycks det hålla i sig. Men mellan de här glädjedödande attackerna som kommer när jag tänker för mycket så försöker jag tänka positivt. På riktigt! Nu tänker jag att saker och ting faktiskt haft en bra mening tidigare. Alla de gånger då motgångarna visar sig så har det faktiskt slutat bra! Ja än så länge i alla fall! Så det gör det säkert denna gången också!
Jag vet att det är mina nära och kära som får ta de stunder då jag tycker allt är skit och gråter och tycker extremt synd om mig själv. Förlåt.. Men ni ska veta att jag tycker ni är fantastiska och att jag faktiskt lyssnar på er, även om det inte märks eller om jag är lite envis lite då och då. Jag gör faktiskt det!
Hmm.. ja jag vet inte men det känns som om jag tappade tråden lite där.. Men jag tror jag fick sagt det jag ville ha sagt, eller så blev det bara en massa rappakalja..som vanligt! Men nu ska jag faktiskt sova på riktigt för jag kan knappt hålla ögonen öppna. Sov gott!
Firning
Jag vet att jag drack lite vin igår men jag tycker faktiskt att jag och John har varit superduperduktiga idag så därför unnar jag mig ett halvt glas rosé idag också! Jag ska strax byta om och bege mig hem till familjen Drakfelt, men innan dess ska jag dela med mig lite av mina tankar. Ni vet lite sådär som jag gör mellan varven.
Idag tänkte jag prata lite om karma. Jag vet inte hur många av er som är som jag och tror på liv efter döden, andar, en högre makt etc. Jag ÄR sån och det har jag varit så länge som jag kan minnas. Av olika anledningar har jag valt att tro på liv efter döden och andar. Dock inget jag tänker berätta här för tja, jag kan ju faktiskt inte berätta allt för er här. Även om jag vet att en del av er tycker att ni känner mig ganska så bra. Btw så gör ni ju faktiskt det också, jag öppnar upp mitt hjärta här lite då och då! Men några saker behåller jag för mig själv och mina nära och kära.
Innebörden av karma är ju att om man gör något dåligt, t.ex. stjäler så slår karman tillbaka på ett negativt sätt. Någon olycka drabbar dig eller du får en otrolig otur. Alltså karma slår tillbaka.. Om du istället är hjälpsam och ärlig i ditt sätt att vara så "belönar" karman dig genom att det händer bra saker. Du kanske får tur eller glid som min mamma brukar säga. Positiva saker händer dig!
Jag är uppfostrad med att man ska hjälpa dem man håller av såsom vänner, familj och de nära vänner man skaffar sig. Jag tror att karman har hjälpt mig mycket i livet, kanske en del tur också men jag försöker faktiskt vara en bra människa. Givetvis är jag fortfarande människa och gör fel precis som vem som helst, men jag tror fortfarande på att man ska bete sig så som man vill att andra ska bete sig mot en.
Beter du dig som en idiot mot människor så får du igen det dubbelt! Så enkelt är det. Är du en bra människa eller i alla fall förösker så belönas du genom livet. Ibland när saker och ting är mörka så kommer karman in och räddar en! Visst är det väl fantastiskt? Jag tycker det! Å ja jag kanske är konstig men jag tror så mycket på det så att även om det inte skulle finnas så finns det för mig. Så fall kanske jag har skapat min egen karma? Eller nej.. det lät jättekonstigt? Men kanske?
Jag kan dock tycka att karman slår ner på de som beter sig illa. Jag har många, många exempel på det i mitt liv. Människor som betett sig illa mot mig eller folk i min närhet har råkat illa ut på olika sätt. Otur, olycka.. u name it. Ja och tro nu inte jag är någon vodootant som sticker nålar i trasdockar för det är jag inte... Kan förstå om man tror det efter detta inlägget men det är jag inte. Detta kan givetvis ha varit slumper, men jag tror det in. Väldigt många slumpmässiga händelser på samma gång i sånna fall?!
Aja, nu ska jag fira att det är lördag, att jag och John har varit duktiga och dricka upp mitt vin innan jag byter om! Jag ville bara filosofera litegrann som jag gör ibland! Ha nu en fantastisk lördag kära ni!
Idag tänkte jag prata lite om karma. Jag vet inte hur många av er som är som jag och tror på liv efter döden, andar, en högre makt etc. Jag ÄR sån och det har jag varit så länge som jag kan minnas. Av olika anledningar har jag valt att tro på liv efter döden och andar. Dock inget jag tänker berätta här för tja, jag kan ju faktiskt inte berätta allt för er här. Även om jag vet att en del av er tycker att ni känner mig ganska så bra. Btw så gör ni ju faktiskt det också, jag öppnar upp mitt hjärta här lite då och då! Men några saker behåller jag för mig själv och mina nära och kära.
Innebörden av karma är ju att om man gör något dåligt, t.ex. stjäler så slår karman tillbaka på ett negativt sätt. Någon olycka drabbar dig eller du får en otrolig otur. Alltså karma slår tillbaka.. Om du istället är hjälpsam och ärlig i ditt sätt att vara så "belönar" karman dig genom att det händer bra saker. Du kanske får tur eller glid som min mamma brukar säga. Positiva saker händer dig!
Jag är uppfostrad med att man ska hjälpa dem man håller av såsom vänner, familj och de nära vänner man skaffar sig. Jag tror att karman har hjälpt mig mycket i livet, kanske en del tur också men jag försöker faktiskt vara en bra människa. Givetvis är jag fortfarande människa och gör fel precis som vem som helst, men jag tror fortfarande på att man ska bete sig så som man vill att andra ska bete sig mot en.
Beter du dig som en idiot mot människor så får du igen det dubbelt! Så enkelt är det. Är du en bra människa eller i alla fall förösker så belönas du genom livet. Ibland när saker och ting är mörka så kommer karman in och räddar en! Visst är det väl fantastiskt? Jag tycker det! Å ja jag kanske är konstig men jag tror så mycket på det så att även om det inte skulle finnas så finns det för mig. Så fall kanske jag har skapat min egen karma? Eller nej.. det lät jättekonstigt? Men kanske?
Jag kan dock tycka att karman slår ner på de som beter sig illa. Jag har många, många exempel på det i mitt liv. Människor som betett sig illa mot mig eller folk i min närhet har råkat illa ut på olika sätt. Otur, olycka.. u name it. Ja och tro nu inte jag är någon vodootant som sticker nålar i trasdockar för det är jag inte... Kan förstå om man tror det efter detta inlägget men det är jag inte. Detta kan givetvis ha varit slumper, men jag tror det in. Väldigt många slumpmässiga händelser på samma gång i sånna fall?!
Aja, nu ska jag fira att det är lördag, att jag och John har varit duktiga och dricka upp mitt vin innan jag byter om! Jag ville bara filosofera litegrann som jag gör ibland! Ha nu en fantastisk lördag kära ni!
Människans natur
Som ni säkerligen märker så funderar jag ganska så mycket.. Det har liksom blivit min grej, och tja jag har väl varit så, så långe jag kan minnas! Inget som går att göra någonting åt, för i så fall hade jag gjort det! Tro mig! Analysering har helt klart sina fördelar men det har också sina mörka baksidor. Dessutom kan man få huvudvärk!
Dagens analysering handlar om att människan alltid, och då menar jag verkligen ALLTID ska blanda sig i andras liv. Det finns ingen situation som är den andre lik men det finns alltid någon som ska blanda sig i. På gott och på ont. Men vafan, har folk inga egna liv att bry sig om eller är andras bara så mycket mer intressanta? Jag misstänker mycket handlar om att andras är mer intressanta och dessutom om man puschar någon att göra något så är det oftast inte man själv som drabbas. Det är också mycket lättare att säga till andra hur man SKA göra, eftersom du slipper göra det själv. Så enkelt är det.
Så en önskan från min sida skulle vara att alla sköter sitt eget..? Okej? Ja jag vet att önskan kommer vara förgäves för folk kan verkligen inte hålla sig ifrån andras privatliv. Så är det. Men drömma kan man väl, eller?
Dagens analysering handlar om att människan alltid, och då menar jag verkligen ALLTID ska blanda sig i andras liv. Det finns ingen situation som är den andre lik men det finns alltid någon som ska blanda sig i. På gott och på ont. Men vafan, har folk inga egna liv att bry sig om eller är andras bara så mycket mer intressanta? Jag misstänker mycket handlar om att andras är mer intressanta och dessutom om man puschar någon att göra något så är det oftast inte man själv som drabbas. Det är också mycket lättare att säga till andra hur man SKA göra, eftersom du slipper göra det själv. Så enkelt är det.
Så en önskan från min sida skulle vara att alla sköter sitt eget..? Okej? Ja jag vet att önskan kommer vara förgäves för folk kan verkligen inte hålla sig ifrån andras privatliv. Så är det. Men drömma kan man väl, eller?
Fjäskeri?
För att vara lite sådär morgonbitter eller kanske bitter rent i allmänhet som ni kanske lärt er att jag kan vara ibland.. Så finns det saker som retar mig. Alltså sådär lite utöver det vanliga. Idag är det fjäskeri och falskhet. Jag misstänker att det är flera av mig som håller med mig. Eller?
Jag avskyr när människor försöker ställa sig in hos någon bara för egen vinningsskull eller som jag säger man fjäskar helt enkelt in sig. Det finns inget som är värre än det för mig. Som fjäskare kan man inte vara sig själv utan gör lite som barn.. Ni vet under den tiden de har låtsaskompisar? Man hittar på en person att vara. Det tråkiga är dock att den här "låtsas"personen oftast är så långt ifrån den personen man verkligen ÄR. Jag tror man skulle kunna säga att den är så som man vill vara, men man är det inte. För gång på gång kommer ens rätta jag fram och verkligen SKÄR igenom. Det märks absolut förr eller senare. Tro mig.
Nej jag pratar inte om mig själv. Jag pratar om människor i ren allmänhet. En del betydligt mycket värre än den andra.. Tragiskt nog. Dock vet jag att karman alltid slår tillbaka på de människor som är såhär. För de är inte på riktigt och det lurar människor.. Å detta gör mig lite lugnare över det hela. Jag kan alltid tänka att det straffar sig i slutändan, för det gör det!
Jag avskyr när människor försöker ställa sig in hos någon bara för egen vinningsskull eller som jag säger man fjäskar helt enkelt in sig. Det finns inget som är värre än det för mig. Som fjäskare kan man inte vara sig själv utan gör lite som barn.. Ni vet under den tiden de har låtsaskompisar? Man hittar på en person att vara. Det tråkiga är dock att den här "låtsas"personen oftast är så långt ifrån den personen man verkligen ÄR. Jag tror man skulle kunna säga att den är så som man vill vara, men man är det inte. För gång på gång kommer ens rätta jag fram och verkligen SKÄR igenom. Det märks absolut förr eller senare. Tro mig.
Nej jag pratar inte om mig själv. Jag pratar om människor i ren allmänhet. En del betydligt mycket värre än den andra.. Tragiskt nog. Dock vet jag att karman alltid slår tillbaka på de människor som är såhär. För de är inte på riktigt och det lurar människor.. Å detta gör mig lite lugnare över det hela. Jag kan alltid tänka att det straffar sig i slutändan, för det gör det!
Det här med åldersskillnad
Jag vet inte om det bara är jag som tänker såhär eller om jag bara fått det på skallen.. Tro det eller ej men ibland så bara låser skallen sig totalt på saker och ting. På gott och ont kanske men ja där finns inte mycket jag kan göra åt det.
Jag och min kollega Christin pratade igår på jobb om åldersskillnad. Vi pratade om syskon, förhållanden, vänner etc. Jag berättade att när jag var yngre så kunde jag absolut inte under några somhelst omständiheter umgås med dem som var ett-två år yngre. Ja jag vet att det är otroligt tramsigt men jag varj u trots allt några år yngre. Var de äldre gick det alldeles förträffligt såklart.. Men oftast var det ju killarna som var ett-två år äldre on oss tjejer. Man ahde ju sina gäng på den tiden.
När jag blev äldre och började gymnasiet fick mina killkompisar flickvänner och ofta var de ett eller två år yngre. Det kändes lite märkligt till en början, att umgås med dem men med tiden vande man sig och jag började väl helt enkelt förstå att åldern inte spelade så stor roll. Vi tänkte ungefär likadant.
När jag var nitton började jag arbeta som Black Jack croupier , jag var väl bland dem yngsta men det kom även in tjejer som var ett år yngre än mig såsmåning om. Klubbarna/pubarna jag arbetade, ja där fanns alla dess olika åldrar. Allt från arton till femtioåringar. Mina gäster som spelade var också allt mellan arton och tja säkert över sextiofem! Till en början kändes det märkligt. Väääldigt märkligt.. Ja alltså de som var så pass mycket äldre än mig. Men ju längre tid jag jobbade med det ju mindre blev åldersskillnaden. Jag märkte alltså inte av den speciellt mycket längre. Ja kanske att några var gifta och hade barn.. Men mer än så var det inte.
Nu är jag tjugotre år gammal. Jag har lagt lite av nattklubbslivet bakom mig, men inte riktigt helt. Tack vare det eller kanske tack vare min ålder(?), så bekymrar inte åldern mig ett skavtt idag. Tja vissa saker kan jag tycka vara märkliga (Då syftar jag mestadels på kanske tjugoåringar som är tillsammans med fyrtio-femtioåringar). Idag kan jag inte ritkigt förstå varför man hakar upp sig så mycket på en persons ålder? Jag kan ha lika roligt med en trrettiofemåring som med en tjugoåring. Vare sig de är killr eller tjejer. Jag har insett att åldern inte spelar någonsomhelst roll. Eller vad tycker du? Är jag helt fel på det hela?
Jag och min kollega Christin pratade igår på jobb om åldersskillnad. Vi pratade om syskon, förhållanden, vänner etc. Jag berättade att när jag var yngre så kunde jag absolut inte under några somhelst omständiheter umgås med dem som var ett-två år yngre. Ja jag vet att det är otroligt tramsigt men jag varj u trots allt några år yngre. Var de äldre gick det alldeles förträffligt såklart.. Men oftast var det ju killarna som var ett-två år äldre on oss tjejer. Man ahde ju sina gäng på den tiden.
När jag blev äldre och började gymnasiet fick mina killkompisar flickvänner och ofta var de ett eller två år yngre. Det kändes lite märkligt till en början, att umgås med dem men med tiden vande man sig och jag började väl helt enkelt förstå att åldern inte spelade så stor roll. Vi tänkte ungefär likadant.
När jag var nitton började jag arbeta som Black Jack croupier , jag var väl bland dem yngsta men det kom även in tjejer som var ett år yngre än mig såsmåning om. Klubbarna/pubarna jag arbetade, ja där fanns alla dess olika åldrar. Allt från arton till femtioåringar. Mina gäster som spelade var också allt mellan arton och tja säkert över sextiofem! Till en början kändes det märkligt. Väääldigt märkligt.. Ja alltså de som var så pass mycket äldre än mig. Men ju längre tid jag jobbade med det ju mindre blev åldersskillnaden. Jag märkte alltså inte av den speciellt mycket längre. Ja kanske att några var gifta och hade barn.. Men mer än så var det inte.
Nu är jag tjugotre år gammal. Jag har lagt lite av nattklubbslivet bakom mig, men inte riktigt helt. Tack vare det eller kanske tack vare min ålder(?), så bekymrar inte åldern mig ett skavtt idag. Tja vissa saker kan jag tycka vara märkliga (Då syftar jag mestadels på kanske tjugoåringar som är tillsammans med fyrtio-femtioåringar). Idag kan jag inte ritkigt förstå varför man hakar upp sig så mycket på en persons ålder? Jag kan ha lika roligt med en trrettiofemåring som med en tjugoåring. Vare sig de är killr eller tjejer. Jag har insett att åldern inte spelar någonsomhelst roll. Eller vad tycker du? Är jag helt fel på det hela?
